Författare: Patrick Modiano
Originaltitel: La Petite Bijou
Sidantal: 127
Bindning: Pocket
Utgiven: 2014
Förlag: Elisabeth Grate
Betyg: 2,5 av 5
Beskrivning från Adlibris:
"Minst tolv år hade gått sedan man slutade kalla mig Lilla smycket och jag befann mig på metrostationen Châtelet vid rusningstid. Jag följde folkströmmen på rullbandet i den ändlösa gången. En kvinna var klädd i gul kappa.»
Artonåriga Thérèse tycker sig i kvinnan känna igen sin mor som påstås ha dött i Marocko tio år tidigare. Hon beslutar sig för att följa efter henne. Det blir en störtdykning ned i ett smärtsamt förflutet, i minnen som hon dittills har förträngt."
Min kommentar
Min första spontana tanke är att jag kanske är dum, men jag förstår inte riktigt boken. Jag är inte alltid med på när hopp sker tillbaka i tiden och jag blir lite frustrerad över att det aldrig blir något klokt slut på något. Jag ser hennes gradvisa erkännande kring vad som hänt i hennes barndom, men jag ser ingen slutsats. Bara diffusa minnen och konstateranden.
Jag sträckläste, det finns ett flyt i texten som jag verkligen tycker om. Det finns något som jag i det närmaste kan beskriva som "charmigt". Men utöver det har jag svårt att beskriva boken. Jag tyckte baksidestexten på boken var skum, och nu när jag läst boken inser jag att jag inte hade kunnat gjort en bättre. Tydligen så ska den här boken ingå i någon form av serie, kanske finns det delar av pusslet som jag bara inte fått. Hade jag läst de andra böckerna kanske jag hade förstått mer? Ingen aning.
Jag ville så gärna bli överväldigad, författaren har ju ändå fått nobelpriset, men nej. Nobelpristagare kanske inte är min grej. Vill man ändå läsa en nobelpristagare så kan ju den här vara en bra början, boken är föredömligt kort och verkar vara snyggt översatt (jag refererar till flytet i texten).
Sammanfattningsvis: en bok som hade charm men som jag inte förstod.
Finns hos Adlibris, Bokus och CDON.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar