Författare: Sarah J. Maas
Serie: A Court of Thorns and Roses
Sidantal: 720
Bindning: Häftad
Utgiven: 2017
Förlag: Bloomsbury Publishing
Betyg: 5 av 5
Beskrivning från Adlibris:
"Feyre has returned to the Spring Court, determined to gather information on Tamlin's manoeuvrings and the invading king threatening to bring Prythian to its knees. But to do so she must play a deadly game of deceit - and one slip may spell doom not only for Feyre, but for her world as well. As war bears down upon them all, Feyre must decide who to trust amongst the dazzling and lethal High Lords - and hunt for allies in unexpected places. In this thrilling third book in the #1 New York Times bestselling series from Sarah J. Maas, the earth will be painted red as mighty armies grapple for power over the one thing that could destroy them all. "
Min kommentar
Åh jösses. Jag kan inte fatta att jag väntade så länge med att läsa vidare, och ändå är jag ledsen att jag började så snart. Nu är det slut. Jag kan alltid läsa om hela serien, men det blir inte samma sak. Det finns en liten mellanbok och det ska komma en del spin-offs. Alltid något! Jag vill veta mer om Nesta, Cassian, Mor, Azriel och... Ja, listan kan göras hur lång som helst.
Det var riktigt bra, ett värdigt slut på en riktigt bra serie. Maas gör ingen besviken, hennes språk är engagerande och flyter så otroligt bra. Hon ger alla karaktärer liv och de känns genuina på sätt som jag bara önskar att andra författare också kunde lyckas med. Handlingen är alltid på väg någonstans, i den här boken är det mer politik än i de andra och det blir inte lika explosivt som tidigare. Men nu finns en psykologisk komponent istället, en som jag får Stephen King-känningar ifrån. Det är något som hetsar läsaren till att fortsätta, som ger hjärtklappning och som kommer riktigt nära. Jag hoppas att Maas längre fram ger sig in i skräck-genren, där tror jag att hon skulle kunna överraska och verkligen bli utmanad.
Feyre är en stark kvinnlig karaktär som jag verkligen gillar, hon är badass och sin egen. Hennes bakgrund finns alltid med henne och gör att jag som läsare kan förstå problemen och resonemangen från hennes perspektiv på ett annat sätt. Hennes planer var verkligen fantastiskt bra, jag skrattade rakt ut och jublade också. Som sagt, engagerande. Jag har varit lite påfrestande för mina nära, men de börjar vänja sig. De fnyser och skrattar, jag med, men åt helt olika saker.
Spoilers (markera för att läsa):
- Fy fasen vad beräknande det var av Feyre att spela ut Tamlin och Lucien mot varandra, att låtsas på det sättet. Sjukt uttänkt.
- På tal om uttänkt, hela tiden i Spring Court var så kalkylerat och så fyllt av styrka att jag bara klappade händerna och såg ut som en säl. Så bra!
- Så skönt att Feyre och Rhys äntligen fick varandra, han är som man borde när hon är skadad från sitt förflutna. Även om han ibland är dum i huvudet han också. Men inte alls som Tamlin. I efterhand är det svårt att se vad jag gillade hos Tamlin, han är som alla andra kontrollerande män i romance-litteratur och de är djupt skadade individer. Här visar Maas det på ett helt fantastiskt sätt.
- Så... Cassien och Nesta alltså? Mates? Då borde ju Azriel och Mor kunna gå vidare kan man tycka...
Jag känner mig helt utmattad, på ett positivt sätt. Boken fick en kram när jag var klar, ett löfte om att alltid få stanna kvar. Föralltid-hemmet är här.
Rekommenderas tokmycket.
Finns hos Adlibris, Bokus och CDON.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar