Författare: Magnus Linton
Sidantal: 157
Bindning: Danskt band
Utgiven: 2012
Förlag: Atlas
Betyg: 3 av 5
Beskrivning från Adlibris:
"Med den ohyggliga massakern i Norge blev en aspekt av Europas högerradikala våg synlig för hela världen. Hur ser resten ut? Och hur har tillvaron förändrats för de minoriteter och ”kulturmarxister” som lever i de länder där främlingsfientliga partier nu sätter tonen? Det här är ett skrämmande aktuellt reportage i vilket extremismens måltavlor själva talar. Den 22 januari är det ett halvår sedan blodbadet på Utøya och hatet mot det mångkulturella samhället nådde helt nya nivåer. I den första svenska boken om terrorattentatet mot mångfaldens försvarare tecknar Magnus Linton ett skrämmande porträtt av en krisande kontinent där särskilt tre länder skakats om: Norge, Ungern och Nederländerna. Vilka idéer och förändringar drev Breivik till psykosens rand? Hur mår romer i nynationalistiska Ungern? Vad säger slöjbärande kvinnor – redan på flykt – om islamofobins nya grepp om Nederländerna? Det här är ett skrämmande aktuellt reportage i vilket extremismens måltavlor själva talar. Magnus Linton gör en triangelresa i ett Europa utan styrfart, där en ekonomisk kris glider allt längre in i en politisk – med oöverskådliga konsekvenser. Om, som Angela Merkel hävdar, ”det mångkulturella samhället har misslyckats” – hur ser då alternativet ut? Är Europa på väg dit? De hatade är första boken i Atlas reportage-serien Vems Europa? Magnus Linton är författare till flera kritikerrosade reportageböcker, däribland de Augustnominerade Americanos och Cocaína."
Min kommentar
Detta är, som ni säkert redan gissat, en bok om radikalhögern och dess framfart här i världen. Inte bara i Sverige utan i hela världen. Skrämmande läsning.
Den tar upp konkreta fakta om hur det ser ut i världen och hur folk mår. Den visar på hur radikalhögern tar sig fram, hur den etablerar sig och varför den kan göra det relativt obehindrat. Den har relevant litteratur och intervjuer som grund och känns relativt pålitlig.
Boken är skrivet av en journalist. Jag tycker att det märks under de bitar av boken då det ges miljöbeskrivningar, personskildringar och händelseförlopp. Allt sådant känns väldigt levande.
Men jag kan bli fruktansvärt irriterad på sättet att skriva, det är fullt av bisatser hit och dit. Ofta får man läsa om meningar för att få ihop allting.
Vidare så läggs små värderande eller konstiga saker in i texten, så som "sitter långt in i sin lägenhet och hånglar med en cigarr", "benen sitter som två stockar inkörda i en kort överkropp" och "är just sådär finlemmad som de marockanska pojkar Pim Fortuyn tyckte om att knulla". Med mera. Sådana saker kan jag uppfatta som störande i en i övrigt relativt akademisk text.
I hela boken, förutom i slutet, är allt mycket bra skrivet på så sätt att alla kan förstå. Även de som inte är insatta.Men på slutet händer något, där känns det som om man petat in så många fackord och akademiska uttryck som möjligt.
Missförstå mig inte, den här boken skrevs och gavs ut fort. Den är bra och jag petar bara på småsaker. Denna är definitivt nyttig att läsa, det är mycket som man inte vet om som ger en ögonöppnare. Jag gillar ögonöppnare.
Boken rekommenderas.
Finns hos Adlibris, Bokus och CDON.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar