Författare: Birgitta Stenberg mfl.
Sidantal: 158
Bindning: Häftad
Utgiven: 2013
Förlag: Atlas
Betyg: 5 av 5
Beskrivning från Bokus:
""Här blir det inga barn gjorda"
Litteratur, tv, tidningar och radio matar oss med berättelser om moderskap, ofrivillig barnlöshet, livspussel och kärnfamiljsmys.
Här skriver tolv kvinnor som vill något annat. Kvinnor som självmant har valt att sterilisera sig innan 30-årsåldern eller hellre låter sin partner bilda familj med någon annan än att själv bli mamma. Som tycker att klimakteriet är befriande, att vårt förhållande till barn liknar en religiös kult och att det är dags att uppvärdera andra relationer än dem mellan barn och föräldrar.
Evolutionsbiologi, feministiska strategier och idéhistoria blandas med humor, konsumtionskritik och djupt personliga insikter. Medverkar gör Gunilla Kracht, Birgitta Stenberg, Lena Andersson, Katarina Sjögren, Sofie Åberg, Annina Rabe, Jane Magnusson, Natacha López, Faranak Rahimi, Susanne Wigorts Yngvesson, Gabriella Boijsen och Anna Sol Lindqvist. "
Min kommentar
Den här boken var så viktig för mig att läsa. Jag har länge känt en sådan skam över att inte vilja ha egna barn, och att då få läsa om andra som känner på samma sätt var otroligt befriande. Att bara få bekräftelsen att det inte handlar om att vara egoistisk, att hata barn eller att vara en dålig person. Det låter så futtigt och självklart men det är inte så lätt i verkligheten. Jag älskar barn, jag är ungefär lika egoistisk som de flesta andra och jag tror inte att jag är en dålig människa. Så fort man avviker från normen så sätter ju skammen in, och den har ju ett syfte den där skammen när det gäller att hålla oss inom lagar och regler i samhället. Skammen kan ju göra oss till fungerande individer i grupp. Men i det här fallet och i många andra blir det fel, för norm är ju som bekant inte alltid rätt.
Det var skönt att läsa att trots att man inte skaffar barn så är inte risken för att man blir ensam där på ålderns höst så stor, tvärt om, barnfria vuxna skaffar massor med relationer på annat håll. Och bara för att man inte har egna barn så betyder inte det att man inte kan vara viktig i ett eller flera barns liv. Jag har kommit till åsikten att det kan vara bra för barn att umgås med barnfria vuxna, det blir en helt annan typ av relation. Och som barnfri vuxen kan jag ju lägga så mycket mer tid och energi på barn när vi väl ses, än man kanske kan om man själv har ett par barn.
Det är så skönt att hitta en gemenskap, och jag har börjat våga prata om det här med min omgivning. Och det togs emot så positivt att jag blev förvånad, föräldrar förstod mig mycket bättre än jag trott och jag fick en otrolig känsla av lättnad kring ämnet. Jag har vågat prata om det med min familj, och även där var mottagandet positivt. Mina pensionerade föräldrar verkade nästan lättade över att inte behöva känna pressen kring att ställa upp för framtida barnbarn så som många mor- och farföräldrar gör nu för tiden.
Tänk vad mycket gott det kan komma ur att berätta ibland.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar