Titel: Hon som vandrar
Författare: Samar Yazbek
Originaltitel: Al Macha'a
Sidantal: 205
Bindning: Inbunden
Utgiven: 2017
Förlag: Ordfront
Betyg: 4 av 5
Beskrivning från Adlibris:
"
Rima sitter fastbunden i ett litet rum i Damaskus, oförmögen att göra annat än att vänta. Hela livet har hon fångats in, och hennes ben som aldrig kan sluta vandra, har fjättrats. Men om flickan förr hölls fången av moderns oro över att hon skulle springa sin väg, så är det nu något värre som har tagit makten över henne. I Syrien hörs krigs mullret allt högre, så högt att även oskyldiga mödrar dör och unga flickor hamnar i avgrunden.
Rima förstår sig inte på våldet omkring henne, kan inte ta in det hon ser utan fortsätter att söka efter skönheten i livet. Och lika rastlösa som hennes ben är, lika beslutsamt strejkar hennes tunga. För att betvinga sin rädsla och maktlöshet i det låsta rummet skriver hon istället ned sin historia.
Hon som vandrar är en gripande och surrealistisk roman som för läsaren närmare en förståelse av fasorna i krigets Syrien och som leder tankarna till Nawal El Saadawis skildringar av förtryckta flickor och kvinnor."
Min kommentar
Den här boken skulle jag inte ha plockat upp om det inte var för att jag hade en punkt på min kaosutmaning som hette "En bok av en kvinnlig, syrisk författare". Och inte heller om inte bibliotekarien varit så snäll och hjälpt mig hitta den. Så omständigheterna är speciella, kan man väl påstå.
Hur som helst. Jag lånade boken på vinst och förlust och hade ingen aning om vad den handlade om. Men det handlar om kriget, från en möjligtvis något förståndshandikappad och mycket intelligent individ. Naiva funderingar hos den här människan blandas med stunder av absolut och rå klarhet, för att sedan blandas ut med mycket tankar kring färg och form. Språket är alldeles säreget och jag kan förstå att författarens böcker blivit populära i Frankrike, jag förknippar nämligen stilen med den hos franska författare jag stött på tidigare.
Det är beklämmande att bevittna ett krig från en som inte förstår, som ser allt från ett alldeles eget perspektiv och som är så utsatt. Utan någon som beskyddar henne är hon förlorad. Hon har sina talanger och hade hon bara varit i ett annat land, eller en annan tid, så hade hon kunnat få utforska de talangerna till fullo. Men så är inte fallet. Dels för att det är krig och dels för att hon är kvinna. Det finns stora sorger kopplade till flera aspekter och jag slås av att jag bör vara mycket glad över de privilegier som finns för alla individer i Sverige. Att det finns en så stor uppskattning för de som inte viker sig för sina problem, utan som reser sig över dem på sitt eget sätt.
Att få en gasattack illustrerad för sig så som Yazbek gör det, det är verkligen något som berör. Språket är otroligt rörigt och jag stör mig ofta på hoppen och sidospåren som kommer precis hela tiden. Men de hör också ihop med karaktärens oförmåga att fokusera. Men de där sidorna som gasattacken berättas på, då är jag klistrad. Läser med fasa och känner verkligen realiteten i att "upp, för gasen är tung. Ner, för bomberna tar hårdast överst i husen". Vi har sådan jävla tur som inte behövt vara i en sådan situation.
Jag rekommenderar den här boken, för alla som vill ha något annorlunda och som kan stå ut med sidospår och en rörig text.
Finns hos
Adlibris,
Bokus och
CDON.
