Titel: Världen utan dig
Författare: Jill Santopolo
Originaltitel: The Light We Lost
Sidantal: 320
Bindning: Inbunden
Utgiven: 2017
Förlag: Albert Bonniers
Betyg: 3,5 av 5
Beskrivning från Adlibris:
"Lucy och Gabe blir hejdlöst förälskade när de möts för första gången, den 11 september 2001. Efter terrorattacken bestämmer de sig båda för att inte kasta bort sina liv. Det som följer är en resa som för dem samman och sliter dem isär om och om igen under åren. När Gabe blir fotograf i Mellanöstern gör Lucy karriär, bildar familj och skapar sig ett liv i New York. Världen utan dig är en roman om kärlek, drömmar, begär, svartsjuka, svek och försoning. Om vad vi är villiga att offra för kärlek och om hur långt vi kan gå för att följa våra drömmar."
Min kommentar
Jag blev tipsad om den här för ett tag sedan, nu gav jag den en chans. Först blev jag så fångad av sättet att skriva, om melankolin och känslan av att hela tiden ifrågasätta val och vägar. Den där vetskapen att något är fruktansvärt fel, att det finns en anledning till att hela boken är skriven som en enda stor bekännelse. Någonstans längs vägen tröttnar jag lite, det blir helt enkelt för mycket ånger och tillbakablickar och funderingar på om man gjorde rätt val eller inte. Men att tröttna lite hindrade mig inte från att sträckläsa, jag plockade upp den och lade den i princip inte ifrån mig.
Vad är viktigast? Drömmar eller kärlek? Vems drömmar är viktigast? Vem ska offra vad och när? Vem ska ta konsekvenserna och hur? Vem har mest att förlora och vad är riskerna?
Det finns så mycket att diskutera i den här boken! Jag får nog göra en liten spoilerruta för er som också känner er diskussionssugna:
- Vad hände sedan? Det skulle jag vilja veta, gick hon tillbaka till Darren? Berättade hon?
- Någon mer än jag som verkligen fick se den dåliga sidan av moderskapet och som fick en klump i magen av det? Hur Darren behandlar henne och hur mycket han förväntar sig av henne, det finns hos oss även idag eller hur? Modern förväntas vara den som vabbar mera, som jobbar kortare dagar, som städar och lagar mat och så vidare. Hur långt har vi kommit där? När jag ser mig omkring så tänker jag spontant att vi inte kommit så långt alls.
- Gabe lämnade henne, valde sin karriär över henne, och ändå stannar hon där för honom? Det stör mig, hon borde verkligen ha lämnat honom i det förflutna. Men jag förstår det där med kärleken som är som ingen annan, att ingen annan kan mäta sig riktigt med den. Men jag hade inte förlåtit honom, hade du?
- Darren... allt känns så beräknande och det oroade mig att de inte kunde kommunicera klokt, att hon inte kunde vara ärlig med överraskningarna och att han aldrig riktigt tog hennes önskningar eller karriär på allvar.
- Återigen Darren, vilken hemsk känsla det måste vara att ens fru har så mycket tankar på sitt ex och det känns så uppenbart att de är mer än bara vänner.
- Otroheten… jag blev så ledsen på henne för den, att hon bara kunde göra så! Hon har ju sina barn och hon bara slänger allt åt skogen för "en natt som de från deras ungdom". Osympatisk karaktär.
- Men visst blev jag ledsen på slutet, det är verkligen en tragisk kärlekshistoria. Vad hade alternativet varit om han överlevt? Någon "Happy Family" hade det ju aldrig blivit hur eller hur...
- Gabe offrade allt för sin dröm, bara för att sedan se att drömmen var bra ett tag. Men när det inte var roligt längre så hade han inga kvar. Lucy var med någon annan och hans mor hade dött, ingen partner hade han och inga nära vänner. Ingen förankring. Bara sin dröm.
Den "lilla" spoilerrutan blev visst enorm.
Skrivsättet är intressant, karaktärerna känns verkliga och historien flyter på. Det finns sega bitar och jag är frustrerad bitvis. Både på karaktärerna, deras val och på hur historien fortskrider. Det gör det extremt svårt att sätta ett betyg. Men det är ändå en bok som jag känner att jag skulle kunna rekommendera, speciellt om man gillar kärlek som man inser aldrig kommer fungera men som man samtidigt aldrig kommer glömma. Det blir lite Moulin Rouge över det hela. Och vad hände sedan? Tragedin är där.
Finns hos Adlibris, Bokus och CDON.
Tyckte inte heller om alla val de gjorde under berättelsens gång men föll ändå för boken och grät som en tok till slut!
SvaraRaderaJa, det ska villigt erkännas att det gick åt en näsduk eller tolv.
Radera