En ovanligt trevlig graviditet
När Alice blev gravid var det inte planerat, hon hade haft en tillfällig romans som hon avslutat när förhållandet hamnat i en vardagstakt. Hon blev inte klok på om hennes numera ex tog det hela bra eller dåligt, men han hade i alla fall lämnat hennes liv utan några större krusiduller. För det var hon tacksam.
Hon jobbade på och insåg allt för sent att hennes kropp inte var som tidigare, många olika funderingar ledde till ett läkarbesök och snart hade hon svaret. Gravid. Med tvillingar. Att hon inte sett hur hennes kropp hade ändrats hade varit ett tecken på hur uppslukad hon varit av sitt arbete, nu fanns det ingen återvändo. Inga andra val än att få barn. Att bli mamma. Chocken var stor men hon hämtade sig, hon var en förnuftig människa och minsann anpassningsbar. Det här gick att lösa. Hon försökte få kontakt med fadern, det kändes som rätt sak att göra. Men förgäves, han hade hunnit flytta och hon hade inga sätt att kontakta honom på där hon nådde fram. Istället för att förtvivla såg hon förutsättningarna för hur det här skulle bli, hon hade ramarna och nu var det dags att fylla målarduken med det som måste vara där för att dispositionen skulle bli rätt.
Hon jobbade och hon sparade, förberedde nedkomsten under en förvånansvärt mild graviditet. Läkarna och barnmorskorna tyckte det var lite märkligt, för att inte säga ovanligt, att det gick så bra trots att det var tvillingar. Förlossningen var okomplicerad, till skillnad från så många andra så upplevde inte Alice förlossningen som något väldigt obehagligt.
Hon döpte tvillingarna till Hannah och Elsa, flickorna föddes tillsammans och fortsatte hålla ihop som ler och långhalm. Alice var förnuftig och visste vad som var upp och ner i den här världen, skilde rätt från fel och trodde inte på några "mäkligheter" som hon kallade det. Men hon var tvungen att erkänna för sig själv att den ena tvillingen, Hannah, var... annorlunda. Ena stunden hade Elsa ramlat och skadat knäet så det blödde, sedan var Hannah där och skadan var borta. Ibland kände Alice sig nedstämd, genast var Hannah där och bara hennes närvaro tycktes göra henne lättare till mods.
När de var ute bland folk kunde det dock bli obehagligt, Hannah fokuserade på människor och Alice kunde se hur de blev gladare. Ibland kände Alice en rysning, tittade sig omkring och någonstans stod en människa och stirrade på Hannah. Då brukade Hannah dra i henne och säga att de måste gå, "suckers var i närheten". Alice förstod ingenting. Ibland följde de märkliga stirrande människorna efter dem och efter ett ovanligt jobbigt fall av förföljelse bestämde sig Alice för att de skulle flytta ut på landet. Om hon skulle vara ärlig mot sig själv så var det inte bara det, Hannah pratade ibland om "ljuset" och om människor före henne som gett henne "gåvan" att allt fanns i "kunskapen". Hannah behövde uppenbarligen i största möjligaste mån stanna hemma och Alice tog ett jobb där hon kunde jobba hemifrån för att göra det möjligt.
När Alice blev gravid var det inte planerat, hon hade haft en tillfällig romans som hon avslutat när förhållandet hamnat i en vardagstakt. Hon blev inte klok på om hennes numera ex tog det hela bra eller dåligt, men han hade i alla fall lämnat hennes liv utan några större krusiduller. För det var hon tacksam.
Hon jobbade på och insåg allt för sent att hennes kropp inte var som tidigare, många olika funderingar ledde till ett läkarbesök och snart hade hon svaret. Gravid. Med tvillingar. Att hon inte sett hur hennes kropp hade ändrats hade varit ett tecken på hur uppslukad hon varit av sitt arbete, nu fanns det ingen återvändo. Inga andra val än att få barn. Att bli mamma. Chocken var stor men hon hämtade sig, hon var en förnuftig människa och minsann anpassningsbar. Det här gick att lösa. Hon försökte få kontakt med fadern, det kändes som rätt sak att göra. Men förgäves, han hade hunnit flytta och hon hade inga sätt att kontakta honom på där hon nådde fram. Istället för att förtvivla såg hon förutsättningarna för hur det här skulle bli, hon hade ramarna och nu var det dags att fylla målarduken med det som måste vara där för att dispositionen skulle bli rätt.
Hon jobbade och hon sparade, förberedde nedkomsten under en förvånansvärt mild graviditet. Läkarna och barnmorskorna tyckte det var lite märkligt, för att inte säga ovanligt, att det gick så bra trots att det var tvillingar. Förlossningen var okomplicerad, till skillnad från så många andra så upplevde inte Alice förlossningen som något väldigt obehagligt.
Hon döpte tvillingarna till Hannah och Elsa, flickorna föddes tillsammans och fortsatte hålla ihop som ler och långhalm. Alice var förnuftig och visste vad som var upp och ner i den här världen, skilde rätt från fel och trodde inte på några "mäkligheter" som hon kallade det. Men hon var tvungen att erkänna för sig själv att den ena tvillingen, Hannah, var... annorlunda. Ena stunden hade Elsa ramlat och skadat knäet så det blödde, sedan var Hannah där och skadan var borta. Ibland kände Alice sig nedstämd, genast var Hannah där och bara hennes närvaro tycktes göra henne lättare till mods.
När de var ute bland folk kunde det dock bli obehagligt, Hannah fokuserade på människor och Alice kunde se hur de blev gladare. Ibland kände Alice en rysning, tittade sig omkring och någonstans stod en människa och stirrade på Hannah. Då brukade Hannah dra i henne och säga att de måste gå, "suckers var i närheten". Alice förstod ingenting. Ibland följde de märkliga stirrande människorna efter dem och efter ett ovanligt jobbigt fall av förföljelse bestämde sig Alice för att de skulle flytta ut på landet. Om hon skulle vara ärlig mot sig själv så var det inte bara det, Hannah pratade ibland om "ljuset" och om människor före henne som gett henne "gåvan" att allt fanns i "kunskapen". Hannah behövde uppenbarligen i största möjligaste mån stanna hemma och Alice tog ett jobb där hon kunde jobba hemifrån för att göra det möjligt.
Vad säger ni? Vill ni läsa en del till? :)
Ja! :)
SvaraRaderaDin uppmuntran gör mig så glad! :D
Radera