Titel: No kid; 40 skäl att inte skaffa barn
Författare: Corinne Maier
Sidantal: 144
Bindning: Inbunden
Utgiven: 2008
Förlag: Schibsted Förlagen
Betyg: 4 av 5
Beskrivning från Bokus:
"Barn gör ditt liv till en mardröm med ständig oro, tungt ansvar och ofrånkomlig besvikelse. Barn kostar en förmögenhet och förstör ditt sexliv. Dessutom kommer du att tappa kontakten med dina vänner, inte kunna sova länge på helgerna och bli tvungen att äta skräpmat på hamburgerrestauranger.
Men det är inte bara synd om föräldrarna, det är minst lika synd om barnen. De har ingen framtid eftersom varje barn som föds bidrar till växthuseffekten och hotar hela vår planets existens. Och glöm inte att världen redan är överbefolkad.
I No kid utmanar Corinne Maier den i dag överallt förekommande bilden av den lyckliga familjen. Hon pekar på att barn numera närmast har blivit en moderiktig accessoar. I medierna matas vi med glamourbilder på lyckligt leende kändisföräldrar och deras barn. Och man försöker inbilla oss att det finns perfekta familjer och perfekta barn.
Har man inte barn förutsätts det att det är synd om en. Men det kanske är tvärtom? I stället för barnlösa borde det heta barnfria.
Corinne Maier ger oss fyrtio skäl att inte skaffa barn och det är elakt, omskakande och uppfriskande för såväl dem med som utan barn.
Corinne Maier blev världsberömd när hon gav ut boken Bonjour Paresse, en bok som översattes till 31 språk en stor succé också i Sverige under titeln Hej Lättja och som uppmanade folk till att fuska och lata sig på jobbet. Eller gjorde den det egentligen? Corinne Maier är inte bara en finurlig författare, hon är dessutom nationalekonom, psykoanalytiker och mamma till två barn. "
Min kommentar
Maier håller verkligen inte tillbaka när hon kritiserar det heliga föräldraskapet, här är det satir så det bara smäller om det. Det framkommer en hel del intressanta poänger, en del som är till för att tänkas på och andra för att bara locka fram ett skratt eller två.
Det är provocerande, och det är ju tanken också. Maier har själv barn och är öppen med att hon ångrar att hon skaffat barn, var hade hon varit i livet om hon inte skaffat dem? Hur hade hennes relationer sett ut? Och visst är det helt sjuka krav på föräldrar, speciellt mödrar, idag. Maier tar upp att födseln av ett barn är att föda skammen och skulden samtidigt. Hur ska man kunna vara bra nog? Ge barnen tillräckligt bra förutsättningar, vara lärare, kompis, förälder, försörjare, barnvakt, tålamodets ängel och pedagogisk ända ut i fingerspetsarna, hur ska man klara det? Samtidigt som det ska jobbas.
En kvinna som skaffar barn förlorar enligt Maier närmare 2 miljoner under sin livstid, i förlorad arbetsinkomst och i förlust av möjligheter att öka sin lön via avancemang. Lägg till att varje barn kostar cirka 1,4 miljoner under sin livstid (1,1 om barnbidraget räknas in), mer om man måste uppgradera bilen eller huset, och det blir en otrolig investering. Klart man vill att den ska bli bra.
Den här boken rekommenderas till dem som inte vill ha barn. De som har barn behöver nog mer peppande litteratur, inte en påminnelse om allt som kan gå fel.
14 juni 2020
20 april 2020
Frusen fjäril - Sylvia Day
Titel: Frusen fjäril
Författare: Sylvia Day
Originaltitel: Butterfly in Frost
Sidantal: 195
Utgiven: 2020-04
Förlag: Bookmark
Betyg: 3 av 5
Beskrivning från Bokus:
"Teagan är äntligen tillfreds med livet. Hon har ett jobb hon älskar, flera nära vänner och ett vackert hem som hon renoverat från golv till tak. Men framförallt har hon kommit till ro med det förflutna och gått vidare.
Då flyttar Garreth Frost in i huset på andra sidan gatan. Garreth är som en rasande naturkraft som vänder upp-och-ned på allt som Teagan äntligen fått ordning på. Men det hon har svårast att värja sig mot är att han är sårad och att hon känner igen sig i hans känslor. "
Min kommentar
Det var länge sedan jag läste något av Day, sist var det Bared to you-serien. Jag klarade inte att läsa hela eftersom den blev för tungt psykiskt. Day har verkligen gått ifrån det traditionellt romantiska och gett sig in i hur trasiga människor kan vara och hur fel det kan bli i deras relationer till andra. Det sexuella finns alltid där, det är givet. Men det är inte givet på vilka premisser eller hur läsaren kommer förhålla sig till det.
Jag välkomnar verkligen alternativ till all den "vanliga" romance-litteraturen, den här boken tar upp svåra frågor och kommer närmare mig som läsare än vad som kanske är bekvämt. Men det är så viktigt att ta upp psykisk ohälsa och visa hur det kan påverka relationer och hur man förhåller sig till världen. Relationen med grannen kom igång lite hastigt och lustigt, men det fanns ju en poäng med det. Det var tråkigt att boken slutade där den gjorde, jag hade gärna sett mer och fått det där riktigt lyckliga slutet som man gärna önskar. Men så är inte livet, och däri ligger nog Days styrka.
Författare: Sylvia Day
Originaltitel: Butterfly in Frost
Sidantal: 195
Utgiven: 2020-04
Förlag: Bookmark
Betyg: 3 av 5
Beskrivning från Bokus:
"Teagan är äntligen tillfreds med livet. Hon har ett jobb hon älskar, flera nära vänner och ett vackert hem som hon renoverat från golv till tak. Men framförallt har hon kommit till ro med det förflutna och gått vidare.
Då flyttar Garreth Frost in i huset på andra sidan gatan. Garreth är som en rasande naturkraft som vänder upp-och-ned på allt som Teagan äntligen fått ordning på. Men det hon har svårast att värja sig mot är att han är sårad och att hon känner igen sig i hans känslor. "
Min kommentar
Det var länge sedan jag läste något av Day, sist var det Bared to you-serien. Jag klarade inte att läsa hela eftersom den blev för tungt psykiskt. Day har verkligen gått ifrån det traditionellt romantiska och gett sig in i hur trasiga människor kan vara och hur fel det kan bli i deras relationer till andra. Det sexuella finns alltid där, det är givet. Men det är inte givet på vilka premisser eller hur läsaren kommer förhålla sig till det.
Jag välkomnar verkligen alternativ till all den "vanliga" romance-litteraturen, den här boken tar upp svåra frågor och kommer närmare mig som läsare än vad som kanske är bekvämt. Men det är så viktigt att ta upp psykisk ohälsa och visa hur det kan påverka relationer och hur man förhåller sig till världen. Relationen med grannen kom igång lite hastigt och lustigt, men det fanns ju en poäng med det. Det var tråkigt att boken slutade där den gjorde, jag hade gärna sett mer och fått det där riktigt lyckliga slutet som man gärna önskar. Men så är inte livet, och däri ligger nog Days styrka.
16 april 2020
Hjärnstark - Anders Hansen
Titel: Hjärnstark
Författare: Anders Hansen
Sidantal: 253
Bindning: Inbunden
Utgiven: 2016
Förlag: Fitnessförlaget
Betyg: 4 av 5
Beskrivning från Bokus:
"Vill du bli mer stresstålig, må bättre, förbättra ditt minne och bli mer kreativ och intelligent? Se då till att röra på dig! Regelbunden träning har nämligen visat sig vara den bästa hjärngympan som finns, bättre än sudoku, korsord och alla tänkbara kosttillskott tillsammans.
Man vet i dag att hjärnan är enormt föränderlig. Det bildas ständigt nya hjärnceller och nya kopplingar skapas och försvinner. Allt du gör, till och med varje tanke du tänker, förändrar din hjärna lite grann. Och det gör i allra högsta grad även motion och träning. När du rör på dig blir du inte bara piggare och mår bättre, det påverkar också koncentrationen, minnet, måendet, sömnen, kreativiteten och stresståligheten - till och med din personlighet och intelligens. Du tänker helt enkelt snabbare och kan lägga i en extra "mental växel", till exempel för att kunna koncentrera dig när det är stökigt omkring dig. Och alla som rör på sig får de här fördelarna, barn, vuxna och gamla.
I Hjärnstark visar Anders Hansen, överläkare i psykiatri och författare till boken Hälsa på recept, vilka mekanismer i din hjärna som omvandlar promenaden eller löprundan till inget mindre än en mental "uppgradering". Du får lära dig vad det beror på och du får konkreta tips på hur du ska röra på dig för att uppnå alla positiva effekter som forskningen har kunnat visa. "
Min kommentar
Boken är riktigt tjatig, men jag kan inte säga det i negativ bemärkelse faktiskt. Det känns som att upprepning är enda sättet att få budskapet att gå in. Att ta till sig budskapet gör dock att en hel del andra saker ses i ett annat ljus, hur många är inte deprimerade idag? Hur många är inte drabbade av demens? Tänk om det är så att träning hade kunnat göra underverk för alla de här människorna? Inte tabletter eller att lägga om kosten, utan träning. Det känns ofattbart, det är så enkelt. Och vid det här laget har man ju lärt sig att ingenting är enkelt, att enkla lösningar ofta är fel och gärna stärker en åsikt som man redan har (choklad och rödvin är bra för oss...). Det kommer ta lite tid att smälta den här boken.
Jag hade redan börjat med konditionsträning för att ta hand om min hälsa innan jag började läsa den här boken, men nu lägger jag ännu lite mer fokus på det. Ett av mina nya mål är att se om jag kan uppnå "Runners high", men innan jag kommer till att kunna springa 45 minuter i sträck kommer det hinna gå rätt lång tid.
Samtidigt är det här budskapet ett av de där enkla sakerna som man verkligen inte vill ta till sig, det är enklare att ta en tablett än att ge sig ut och löpträna. Så det där med enkelhet är lite tveeggat. Är det inte samma med viktnedgång? Massor med människor kämpar dag ut och dag in, med dieter och allt möjligt spännande. Men hur många räknar kalorier och balanserar utgifterna med inkomsterna så att säga? Det är inte en populär inställning, och definitivt inte så enkelt som det låter.
Så kanske är det inte en enkel lösning alls, kanske är det en riktigt svår en. Men det kanske är den enda som faktiskt kommer fungera i längden. Det tål att tänkas på.
Författare: Anders Hansen
Sidantal: 253
Bindning: Inbunden
Utgiven: 2016
Förlag: Fitnessförlaget
Betyg: 4 av 5
Beskrivning från Bokus:
"Vill du bli mer stresstålig, må bättre, förbättra ditt minne och bli mer kreativ och intelligent? Se då till att röra på dig! Regelbunden träning har nämligen visat sig vara den bästa hjärngympan som finns, bättre än sudoku, korsord och alla tänkbara kosttillskott tillsammans.
Man vet i dag att hjärnan är enormt föränderlig. Det bildas ständigt nya hjärnceller och nya kopplingar skapas och försvinner. Allt du gör, till och med varje tanke du tänker, förändrar din hjärna lite grann. Och det gör i allra högsta grad även motion och träning. När du rör på dig blir du inte bara piggare och mår bättre, det påverkar också koncentrationen, minnet, måendet, sömnen, kreativiteten och stresståligheten - till och med din personlighet och intelligens. Du tänker helt enkelt snabbare och kan lägga i en extra "mental växel", till exempel för att kunna koncentrera dig när det är stökigt omkring dig. Och alla som rör på sig får de här fördelarna, barn, vuxna och gamla.
I Hjärnstark visar Anders Hansen, överläkare i psykiatri och författare till boken Hälsa på recept, vilka mekanismer i din hjärna som omvandlar promenaden eller löprundan till inget mindre än en mental "uppgradering". Du får lära dig vad det beror på och du får konkreta tips på hur du ska röra på dig för att uppnå alla positiva effekter som forskningen har kunnat visa. "
Min kommentar
Boken är riktigt tjatig, men jag kan inte säga det i negativ bemärkelse faktiskt. Det känns som att upprepning är enda sättet att få budskapet att gå in. Att ta till sig budskapet gör dock att en hel del andra saker ses i ett annat ljus, hur många är inte deprimerade idag? Hur många är inte drabbade av demens? Tänk om det är så att träning hade kunnat göra underverk för alla de här människorna? Inte tabletter eller att lägga om kosten, utan träning. Det känns ofattbart, det är så enkelt. Och vid det här laget har man ju lärt sig att ingenting är enkelt, att enkla lösningar ofta är fel och gärna stärker en åsikt som man redan har (choklad och rödvin är bra för oss...). Det kommer ta lite tid att smälta den här boken.
Jag hade redan börjat med konditionsträning för att ta hand om min hälsa innan jag började läsa den här boken, men nu lägger jag ännu lite mer fokus på det. Ett av mina nya mål är att se om jag kan uppnå "Runners high", men innan jag kommer till att kunna springa 45 minuter i sträck kommer det hinna gå rätt lång tid.
Samtidigt är det här budskapet ett av de där enkla sakerna som man verkligen inte vill ta till sig, det är enklare att ta en tablett än att ge sig ut och löpträna. Så det där med enkelhet är lite tveeggat. Är det inte samma med viktnedgång? Massor med människor kämpar dag ut och dag in, med dieter och allt möjligt spännande. Men hur många räknar kalorier och balanserar utgifterna med inkomsterna så att säga? Det är inte en populär inställning, och definitivt inte så enkelt som det låter.
Så kanske är det inte en enkel lösning alls, kanske är det en riktigt svår en. Men det kanske är den enda som faktiskt kommer fungera i längden. Det tål att tänkas på.
15 april 2020
Känslan av ett slut - Julian Barnes
Titel: Känslan av ett slut
Författare: Julian Barnes
Originaltitel: The sense of an Ending
Sidor:191
Bindning: Inbunden
Utgiven: 2012
Förlag: Forum
Betyg: 5 av 5
Beskrivning från Bokus:
"Den nyligen pensionerade Tony Websters liv tar en ny vändning när modern till den gamla flickvännen Veronica efterlämnar ett sällsynt arv - ungdomskamraten Adrian Finns dagboksanteckningar. Under skoltiden i 1960-talets England umgicks de flitigt men allt fick ett abrupt slut när Adrian inledde ett förhållande med Veronica. Kort därefter tog Adrian, endast tjugotvå år gammal, sitt liv.
Fyrtio år senare, när han återser Veronica, går det upp för Tony att han har undertryckt händelser i det förflutna. Det handlar om ordens makt och om vår oförmåga att förutse verkningarna av våra handlingar. Först i efterhand kan vi se helheten. Tony tvingas ompröva sin självbild och rannsaka sitt samvete. Men livet har redan runnit iväg och inget kan göras ogjort."
Min kommentar
Jag tror att jag kan ha fått en ny favoritförfattare. Det var länge sedan jag kände att jag ville skriva av meningar i en bok för att komma ihåg dem i framtiden, men nu har det skett igen.
Historien är segrarnas lögner och de besegrades självbedrägeri.
Texten är precis på rätt sida av det pretentiösa, språket är något som man kan njuta av och porträtten av karaktärerna så enkla men ändå rakt på sak att det är svårt att inte sugas in och drunkna i dem. Det finns inte nog med positiva saker att säga, jag började läsa och sedan kunde jag inte sluta. En fantastiskt känsla som jag saknat, som har fattats mig länge.
Sorgen över åldrandet, över hur minnen förvanskas utifrån känslor och behovet att skydda sig själv... Det ger upphov till så många tankar, hur mycket av det som sagts har påverkat någon annan oåterkalleligt? Det är nog för att ge vem som helst lite ångest.
Men ändå kan jag inte låta bli att tänka att jag nog måste läsa mer av Barnes, trots ångest och sorg så är det bland det bästa jag har läst.
Författare: Julian Barnes
Originaltitel: The sense of an Ending
Sidor:191
Bindning: Inbunden
Utgiven: 2012
Förlag: Forum
Betyg: 5 av 5
Beskrivning från Bokus:
"Den nyligen pensionerade Tony Websters liv tar en ny vändning när modern till den gamla flickvännen Veronica efterlämnar ett sällsynt arv - ungdomskamraten Adrian Finns dagboksanteckningar. Under skoltiden i 1960-talets England umgicks de flitigt men allt fick ett abrupt slut när Adrian inledde ett förhållande med Veronica. Kort därefter tog Adrian, endast tjugotvå år gammal, sitt liv.
Fyrtio år senare, när han återser Veronica, går det upp för Tony att han har undertryckt händelser i det förflutna. Det handlar om ordens makt och om vår oförmåga att förutse verkningarna av våra handlingar. Först i efterhand kan vi se helheten. Tony tvingas ompröva sin självbild och rannsaka sitt samvete. Men livet har redan runnit iväg och inget kan göras ogjort."
Min kommentar
Jag tror att jag kan ha fått en ny favoritförfattare. Det var länge sedan jag kände att jag ville skriva av meningar i en bok för att komma ihåg dem i framtiden, men nu har det skett igen.
Historien är segrarnas lögner och de besegrades självbedrägeri.
Texten är precis på rätt sida av det pretentiösa, språket är något som man kan njuta av och porträtten av karaktärerna så enkla men ändå rakt på sak att det är svårt att inte sugas in och drunkna i dem. Det finns inte nog med positiva saker att säga, jag började läsa och sedan kunde jag inte sluta. En fantastiskt känsla som jag saknat, som har fattats mig länge.
Sorgen över åldrandet, över hur minnen förvanskas utifrån känslor och behovet att skydda sig själv... Det ger upphov till så många tankar, hur mycket av det som sagts har påverkat någon annan oåterkalleligt? Det är nog för att ge vem som helst lite ångest.
Men ändå kan jag inte låta bli att tänka att jag nog måste läsa mer av Barnes, trots ångest och sorg så är det bland det bästa jag har läst.
9 april 2020
Skärmhjärnan : Hur en hjärna i osynk med sin tid kan göra oss stressade, deprimerade och ångestfyllda - Anders Hansen
Titel: Skärmhjärnan : Hur en hjärna i osynk med sin tid kan göra oss stressade, deprimerade och ångestfyllda
Författare: Anders Hansen
Antal sidor:
Bindning: Inbunden
Utgiven: 2019-03
Förlag: Bonnier Fakta
Betyg: 5 av 5
Beskrivning från Bokus:
"Den psykiska ohälsan håller på att ta över som det stora hälsohotet i vår tid. Ett högt tempo, konstant stress och en digital livsstil med ständig uppkoppling börjar få konsekvenser för vår hjärna. För hur mycket du än gillar att kolla bildflödet på instagram, nyheterna i mobilen eller filmer på plattan, är din hjärna inte anpassad till det som dagens samhälle för med sig. Den är helt enkelt i osynk med vår tid!
Men det betyder inte att du står maktlös och att det saknas lösningar - med lite mer kunskap om hur hjärnan fungerar kommer du snart att inse att det egentligen handlar om ganska enkla och basala saker. Den mänskliga hjärnan är skapad i en helt annan tid, och kanske borde vi visa den lite mer hänsyn. Så följ med på en spännande resa och få en helt ny bild av det som händer och sker i ditt huvud! "
Min kommentar:
Det här var riktigt intressant läsning, den höll mig fast på samma sätt som en thriller gör och blev till en riktig bladvändare. Det jag läste omsatte jag till verklighet och det gjorde en hel del skillnad. Mobilen har inte varit med mig på samma sätt nu som tidigare, jag har inte facebook, instagram eller andra flöden som jag scrollar längre. Jag läser nyheterna, kollar mailen och spelar sudoku ibland. Men inte så mycket mer än så.
Och vad skönt det är! Jag tänkte inte på hur mycket tid jag spenderade med telefonen innan, eller hur mycket energi den tog men nu tänker jag på det på ett helt annat sätt. Och framförallt så uppmärksammas det. Dopaminets påverkan och vad det gör med barn och unga är läskigt, jag undrar hur stora effekter hela skärmgrejen kommer få på människor överlag.
Riktigt intressant och det gav verkligen ett sug efter att få veta mer, en insikt i mitt eget huvud och en förståelse för min omvärld på ett helt nytt sätt.
Författare: Anders Hansen
Antal sidor:
Bindning: Inbunden
Utgiven: 2019-03
Förlag: Bonnier Fakta
Betyg: 5 av 5
Beskrivning från Bokus:
"Den psykiska ohälsan håller på att ta över som det stora hälsohotet i vår tid. Ett högt tempo, konstant stress och en digital livsstil med ständig uppkoppling börjar få konsekvenser för vår hjärna. För hur mycket du än gillar att kolla bildflödet på instagram, nyheterna i mobilen eller filmer på plattan, är din hjärna inte anpassad till det som dagens samhälle för med sig. Den är helt enkelt i osynk med vår tid!
Men det betyder inte att du står maktlös och att det saknas lösningar - med lite mer kunskap om hur hjärnan fungerar kommer du snart att inse att det egentligen handlar om ganska enkla och basala saker. Den mänskliga hjärnan är skapad i en helt annan tid, och kanske borde vi visa den lite mer hänsyn. Så följ med på en spännande resa och få en helt ny bild av det som händer och sker i ditt huvud! "
Min kommentar:
Det här var riktigt intressant läsning, den höll mig fast på samma sätt som en thriller gör och blev till en riktig bladvändare. Det jag läste omsatte jag till verklighet och det gjorde en hel del skillnad. Mobilen har inte varit med mig på samma sätt nu som tidigare, jag har inte facebook, instagram eller andra flöden som jag scrollar längre. Jag läser nyheterna, kollar mailen och spelar sudoku ibland. Men inte så mycket mer än så.
Och vad skönt det är! Jag tänkte inte på hur mycket tid jag spenderade med telefonen innan, eller hur mycket energi den tog men nu tänker jag på det på ett helt annat sätt. Och framförallt så uppmärksammas det. Dopaminets påverkan och vad det gör med barn och unga är läskigt, jag undrar hur stora effekter hela skärmgrejen kommer få på människor överlag.
Riktigt intressant och det gav verkligen ett sug efter att få veta mer, en insikt i mitt eget huvud och en förståelse för min omvärld på ett helt nytt sätt.
8 april 2020
Ingens mamma: Tolv kvinnor om barnfrihet - Birgitta Stenberg mfl.
Titel: Ingens mamma: Tolv kvinnor om barnfrihet
Författare: Birgitta Stenberg mfl.
Sidantal: 158
Bindning: Häftad
Utgiven: 2013
Förlag: Atlas
Betyg: 5 av 5
Beskrivning från Bokus:
""Här blir det inga barn gjorda"
Litteratur, tv, tidningar och radio matar oss med berättelser om moderskap, ofrivillig barnlöshet, livspussel och kärnfamiljsmys.
Här skriver tolv kvinnor som vill något annat. Kvinnor som självmant har valt att sterilisera sig innan 30-årsåldern eller hellre låter sin partner bilda familj med någon annan än att själv bli mamma. Som tycker att klimakteriet är befriande, att vårt förhållande till barn liknar en religiös kult och att det är dags att uppvärdera andra relationer än dem mellan barn och föräldrar.
Evolutionsbiologi, feministiska strategier och idéhistoria blandas med humor, konsumtionskritik och djupt personliga insikter. Medverkar gör Gunilla Kracht, Birgitta Stenberg, Lena Andersson, Katarina Sjögren, Sofie Åberg, Annina Rabe, Jane Magnusson, Natacha López, Faranak Rahimi, Susanne Wigorts Yngvesson, Gabriella Boijsen och Anna Sol Lindqvist. "
Min kommentar
Den här boken var så viktig för mig att läsa. Jag har länge känt en sådan skam över att inte vilja ha egna barn, och att då få läsa om andra som känner på samma sätt var otroligt befriande. Att bara få bekräftelsen att det inte handlar om att vara egoistisk, att hata barn eller att vara en dålig person. Det låter så futtigt och självklart men det är inte så lätt i verkligheten. Jag älskar barn, jag är ungefär lika egoistisk som de flesta andra och jag tror inte att jag är en dålig människa. Så fort man avviker från normen så sätter ju skammen in, och den har ju ett syfte den där skammen när det gäller att hålla oss inom lagar och regler i samhället. Skammen kan ju göra oss till fungerande individer i grupp. Men i det här fallet och i många andra blir det fel, för norm är ju som bekant inte alltid rätt.
Det var skönt att läsa att trots att man inte skaffar barn så är inte risken för att man blir ensam där på ålderns höst så stor, tvärt om, barnfria vuxna skaffar massor med relationer på annat håll. Och bara för att man inte har egna barn så betyder inte det att man inte kan vara viktig i ett eller flera barns liv. Jag har kommit till åsikten att det kan vara bra för barn att umgås med barnfria vuxna, det blir en helt annan typ av relation. Och som barnfri vuxen kan jag ju lägga så mycket mer tid och energi på barn när vi väl ses, än man kanske kan om man själv har ett par barn.
Det är så skönt att hitta en gemenskap, och jag har börjat våga prata om det här med min omgivning. Och det togs emot så positivt att jag blev förvånad, föräldrar förstod mig mycket bättre än jag trott och jag fick en otrolig känsla av lättnad kring ämnet. Jag har vågat prata om det med min familj, och även där var mottagandet positivt. Mina pensionerade föräldrar verkade nästan lättade över att inte behöva känna pressen kring att ställa upp för framtida barnbarn så som många mor- och farföräldrar gör nu för tiden.
Tänk vad mycket gott det kan komma ur att berätta ibland.
Författare: Birgitta Stenberg mfl.
Sidantal: 158
Bindning: Häftad
Utgiven: 2013
Förlag: Atlas
Betyg: 5 av 5
Beskrivning från Bokus:
""Här blir det inga barn gjorda"
Litteratur, tv, tidningar och radio matar oss med berättelser om moderskap, ofrivillig barnlöshet, livspussel och kärnfamiljsmys.
Här skriver tolv kvinnor som vill något annat. Kvinnor som självmant har valt att sterilisera sig innan 30-årsåldern eller hellre låter sin partner bilda familj med någon annan än att själv bli mamma. Som tycker att klimakteriet är befriande, att vårt förhållande till barn liknar en religiös kult och att det är dags att uppvärdera andra relationer än dem mellan barn och föräldrar.
Evolutionsbiologi, feministiska strategier och idéhistoria blandas med humor, konsumtionskritik och djupt personliga insikter. Medverkar gör Gunilla Kracht, Birgitta Stenberg, Lena Andersson, Katarina Sjögren, Sofie Åberg, Annina Rabe, Jane Magnusson, Natacha López, Faranak Rahimi, Susanne Wigorts Yngvesson, Gabriella Boijsen och Anna Sol Lindqvist. "
Min kommentar
Den här boken var så viktig för mig att läsa. Jag har länge känt en sådan skam över att inte vilja ha egna barn, och att då få läsa om andra som känner på samma sätt var otroligt befriande. Att bara få bekräftelsen att det inte handlar om att vara egoistisk, att hata barn eller att vara en dålig person. Det låter så futtigt och självklart men det är inte så lätt i verkligheten. Jag älskar barn, jag är ungefär lika egoistisk som de flesta andra och jag tror inte att jag är en dålig människa. Så fort man avviker från normen så sätter ju skammen in, och den har ju ett syfte den där skammen när det gäller att hålla oss inom lagar och regler i samhället. Skammen kan ju göra oss till fungerande individer i grupp. Men i det här fallet och i många andra blir det fel, för norm är ju som bekant inte alltid rätt.
Det var skönt att läsa att trots att man inte skaffar barn så är inte risken för att man blir ensam där på ålderns höst så stor, tvärt om, barnfria vuxna skaffar massor med relationer på annat håll. Och bara för att man inte har egna barn så betyder inte det att man inte kan vara viktig i ett eller flera barns liv. Jag har kommit till åsikten att det kan vara bra för barn att umgås med barnfria vuxna, det blir en helt annan typ av relation. Och som barnfri vuxen kan jag ju lägga så mycket mer tid och energi på barn när vi väl ses, än man kanske kan om man själv har ett par barn.
Det är så skönt att hitta en gemenskap, och jag har börjat våga prata om det här med min omgivning. Och det togs emot så positivt att jag blev förvånad, föräldrar förstod mig mycket bättre än jag trott och jag fick en otrolig känsla av lättnad kring ämnet. Jag har vågat prata om det med min familj, och även där var mottagandet positivt. Mina pensionerade föräldrar verkade nästan lättade över att inte behöva känna pressen kring att ställa upp för framtida barnbarn så som många mor- och farföräldrar gör nu för tiden.
Tänk vad mycket gott det kan komma ur att berätta ibland.
7 april 2020
Monster i terapi: skräcklitteraturens ikoner hos psykologen - Jenny Jägerfeld och Mats Strandberg
Titel: Monster i terapi: skräcklitteraturens ikoner hos psykologen
Författare: Jenny Jägerfeld och Mats Strandberg
Sidantal: 289
Bindning: Inbunden
Utgiven: 2020-01
Förlag: Norstedts
Betyg: 4 av 5
Beskrivning från Bokus:
"En psykolog är försvunnen. På hennes mottagning hittas en samling dokument: en arbetsdagbok, brev, researchmaterial och transkriberingar av de terapisessioner som hon genomfört inom ramen för ett bokprojekt. Där får vi följa samtalen med en identitetsstörd läkare, en lesbisk psykopatvampyr, en manisk vetenskapsmans fruktade avkomma och en narcissistisk dandy. De visar sig vara några av den gotiska skräcklitteraturens mest ikoniska monster - Dr Jekyll, Carmilla, Frankensteins monster och Dorian Gray - och de brottas med tidlösa dilemman som vi alla kan känna igen oss i. Hur lär man sig acceptera sina oönskade sidor? Hur bejakar man sin sexualitet i en värld med alltför snäva ramar? Om alla bemöter dig med rädsla, kan du annat än hata dig själv? Och hur åldras man med värdighet i ett samhälle besatt av skönhet?
Mats Strandberg och Jenny Jägerfeld låter populärkultur möta psykologi i denna genreöverskridande och fascinerande bok. De ställer med lika delar humor och allvar de rätta frågorna och analyserar svaren för att kunna hjälpa klienterna - och kanske även läsaren."
Min kommentar
Jag trodde det här var en barn- eller ungdomsbok först, och nu när jag läst ut den så är jag fortfarande inte säker på vad den bör klassas som. Hur som helst så tyckte jag att den var riktigt trevlig, det var ett intressant koncept att låta dåtidens monster sitta i nutidens terapi. Att få se de olika typen av problem och vad de kom fram till var ju riktigt spännande, flera saker fick mig att stanna upp och tänka efter lite extra. Jag har till exempel bestämt mig för att titta närmare på Freuds teorier kring överjaget, jaget och detet.
Oklart vad jag tycker om att författaren skriver om sig själv i tredje person, det känns skruvat. Men samtidigt är hela den här boken skruvad, så då kanske det kan passa in?
Slutet är jag kluven till, det var inte vad jag hade väntat mig. Samtidigt känns det så väldigt passande. Det får sjunka in lite, så kanske det kommer en insikt eller två till som kan vara värda att lägga till i omdömet av boken.
Författare: Jenny Jägerfeld och Mats Strandberg
Sidantal: 289
Bindning: Inbunden
Utgiven: 2020-01
Förlag: Norstedts
Betyg: 4 av 5
Beskrivning från Bokus:
"En psykolog är försvunnen. På hennes mottagning hittas en samling dokument: en arbetsdagbok, brev, researchmaterial och transkriberingar av de terapisessioner som hon genomfört inom ramen för ett bokprojekt. Där får vi följa samtalen med en identitetsstörd läkare, en lesbisk psykopatvampyr, en manisk vetenskapsmans fruktade avkomma och en narcissistisk dandy. De visar sig vara några av den gotiska skräcklitteraturens mest ikoniska monster - Dr Jekyll, Carmilla, Frankensteins monster och Dorian Gray - och de brottas med tidlösa dilemman som vi alla kan känna igen oss i. Hur lär man sig acceptera sina oönskade sidor? Hur bejakar man sin sexualitet i en värld med alltför snäva ramar? Om alla bemöter dig med rädsla, kan du annat än hata dig själv? Och hur åldras man med värdighet i ett samhälle besatt av skönhet?
Mats Strandberg och Jenny Jägerfeld låter populärkultur möta psykologi i denna genreöverskridande och fascinerande bok. De ställer med lika delar humor och allvar de rätta frågorna och analyserar svaren för att kunna hjälpa klienterna - och kanske även läsaren."
Min kommentar
Jag trodde det här var en barn- eller ungdomsbok först, och nu när jag läst ut den så är jag fortfarande inte säker på vad den bör klassas som. Hur som helst så tyckte jag att den var riktigt trevlig, det var ett intressant koncept att låta dåtidens monster sitta i nutidens terapi. Att få se de olika typen av problem och vad de kom fram till var ju riktigt spännande, flera saker fick mig att stanna upp och tänka efter lite extra. Jag har till exempel bestämt mig för att titta närmare på Freuds teorier kring överjaget, jaget och detet.
Oklart vad jag tycker om att författaren skriver om sig själv i tredje person, det känns skruvat. Men samtidigt är hela den här boken skruvad, så då kanske det kan passa in?
Slutet är jag kluven till, det var inte vad jag hade väntat mig. Samtidigt känns det så väldigt passande. Det får sjunka in lite, så kanske det kommer en insikt eller två till som kan vara värda att lägga till i omdömet av boken.
19 oktober 2018
From here to you - Jamie McGuire
Titel: From here to you
Författare: Jamie Mcguire
Serie: Crash and Burn #1
Sidantal: 368
Bindning: Häftad
Utgiven: 2018
Förlag: Forever
Betyg: 3 av 5
Beskrivning från Adlibris:
"As Darby Dixon sits in a tiny Texas church bathroom on her wedding day holding a positive pregnancy test, she realizes that marrying her fianc would be the worst decision of her life. She's never been very good at standing up for herself, but she'll sure as hell stand up for her baby. With very little cash and a ton of courage, she flees town to take a new name and start a new life.As a Marine, Scott "Trex" Trexler worked in the most treacherous, corrupt, war-torn places on earth. With his new top-secret security job, he finally has a chance to return to the one place he's felt at peace: Colorado Springs, Colorado.The moment Trex checks in at the hotel where she's working, Darby knows he's dangerous. He may want her to think he's another hotshot firefighter, along with all the others battling the nearby mountain blaze, but something doesn't add up. No way will she get involved with another man she can't fully trust - and Trex clearly isn't telling her everything. As Darby's ex gets closer and closer to finding her, both she and Trex will soon find out that what you don't know really can hurt you."
Min kommentar
Jag hade inga förväntningar på den här boken, jag läste ju Beautiful Disaster för ganska länge sedan och gav den ett gott betyg. McGuires styrka ligger verkligen i destruktiva relationer och i den här boken har hon tagit det steget längre. Där det i hennes tidigare böcker finns en hårfin gräns mellan destruktivt och misshandel så har man i den här boken inga tvivel om vilken sida av gränsen man står på.
Mcguire skildrar rädsla och destruktiva relationer riktigt bra, med det sagt så tyckte jag att den här boken var lite blandad. Det hände inte så mycket, men författaren har en förmåga att skriva även de mest banala saker och det är fortfarande intressant. Men vissa bitar orkade jag inte ens med, Trexlers arbete? Snooooze-pill. Fram-och-tillbakandet i relationen? Boring.
Men bebisen gav verkligen en oväntad twist på det hela, och all cred till författaren som vågar ta sig an flera olika svåra problematiker i samma bok. Tummen upp!
Sen fanns det ju bara ett sätt som det här kunde sluta på, det misstänkte jag från första början. Vågat att antyda att det blev annorlunda, men bra gjort ändå.
Mcguire vet jag inte om jag vill läsa mer utav, jag känner mig färdig med den typen av litteratur. Intressant att ha läst den, nu går jag vidare.
Finns hos Adlibris och Bokus.
Författare: Jamie Mcguire
Serie: Crash and Burn #1
Sidantal: 368
Bindning: Häftad
Utgiven: 2018
Förlag: Forever
Betyg: 3 av 5
Beskrivning från Adlibris:
"As Darby Dixon sits in a tiny Texas church bathroom on her wedding day holding a positive pregnancy test, she realizes that marrying her fianc would be the worst decision of her life. She's never been very good at standing up for herself, but she'll sure as hell stand up for her baby. With very little cash and a ton of courage, she flees town to take a new name and start a new life.As a Marine, Scott "Trex" Trexler worked in the most treacherous, corrupt, war-torn places on earth. With his new top-secret security job, he finally has a chance to return to the one place he's felt at peace: Colorado Springs, Colorado.The moment Trex checks in at the hotel where she's working, Darby knows he's dangerous. He may want her to think he's another hotshot firefighter, along with all the others battling the nearby mountain blaze, but something doesn't add up. No way will she get involved with another man she can't fully trust - and Trex clearly isn't telling her everything. As Darby's ex gets closer and closer to finding her, both she and Trex will soon find out that what you don't know really can hurt you."
Min kommentar
Jag hade inga förväntningar på den här boken, jag läste ju Beautiful Disaster för ganska länge sedan och gav den ett gott betyg. McGuires styrka ligger verkligen i destruktiva relationer och i den här boken har hon tagit det steget längre. Där det i hennes tidigare böcker finns en hårfin gräns mellan destruktivt och misshandel så har man i den här boken inga tvivel om vilken sida av gränsen man står på.
Mcguire skildrar rädsla och destruktiva relationer riktigt bra, med det sagt så tyckte jag att den här boken var lite blandad. Det hände inte så mycket, men författaren har en förmåga att skriva även de mest banala saker och det är fortfarande intressant. Men vissa bitar orkade jag inte ens med, Trexlers arbete? Snooooze-pill. Fram-och-tillbakandet i relationen? Boring.
Men bebisen gav verkligen en oväntad twist på det hela, och all cred till författaren som vågar ta sig an flera olika svåra problematiker i samma bok. Tummen upp!
Sen fanns det ju bara ett sätt som det här kunde sluta på, det misstänkte jag från första början. Vågat att antyda att det blev annorlunda, men bra gjort ändå.
Mcguire vet jag inte om jag vill läsa mer utav, jag känner mig färdig med den typen av litteratur. Intressant att ha läst den, nu går jag vidare.
Finns hos Adlibris och Bokus.
18 september 2018
Bitterfittan - Maria Sveland
Titel: Bitterfittan
Författare: Maria Sveland
Bindning: Inbunden
Sidantal: 300
Utgiven: 2007
Förlag: Leopard förlag
Betyg: 4 av 5
Beskrivning från Adlibris:
"Sara är 30 år och redan bitter. En riktig bitterfitta faktiskt. Så en dag i januari när allt blir outhärdligt lämnar hon man och barn för en veckas tankepaus på tönt-Teneriffa.
Med sig på resan har hon Erica Jongs 70-talsklassiker Rädd att flyga, och hon läser och undrar hur det kunde gå så långt att hon längtar mer efter en hel natts sömn än ett knapplöst knull.
Det var ju inte så här det skulle bli. Hon drömde ju bara om kärleken som alla andra.
Sara känner sig lurad och bitter när hon tänker på alla kvinnor hon känner som liksom hon dräneras på energi i familjefängelset. Är det ett ofrånkomligt arv i rakt nedstigande led från hennes rastlösa mammas diskande eksemhänder till hennes eget nervösa duktighetskomplex?"
Min kommentar
Den här boken var på tapeten för ganska länge sedan, jag hoppade aldrig på tåget utan stod lugnt kvar på plattformen. Nu, långt senare, blev jag tipsad om den igen och blev intresserad. 20 sidor kan jag väl avvara, tänkte jag och sträckläste i princip hela boken.
Hur mycket är påhitt och hur mycket är självbiografiskt? Gränsen känns hårfin när berättelsen känns så nära och äkta att det är svårt att skilja på sanning och fiktion. Boken är antagligen en blandning av sanning och påhitt, men framförallt är den väldigt välskriven.
En del saker kan jag känna igen mig i, men annat är för mig främmande. Jag har inga barn, men jag ser andra som har barn och hur arbetet fördelas. Ser hur surmunnar kommer fram när jag ifrågasätter varför mamman måste vara den som vabbar, kan inte pappan göra det? Men nej, han har så mycket viktiga saker på jobbet att ta hand om. Men mammans jobb är också viktigt?!
Men jag ser en skillnad generationerna emellan också, människor som inte accepterar ett förhållande där den ene tar mer och den andre bara ger. Jag ser också ett samhälle som sätter så stor press på föräldrar på alla möjliga sätt att det måste kännas omöjligt ibland, är det så? Jag ser alla krav på hemlagad mat, egengjorda leksaker till barnen, hemgjort födelsedagspyssel, föräldrar som ska ha möjlighet att ha egentid med vänner och kunna gå och träna. Jag ser vänner och familj som slår knut på sig själva för att möta alla krav. När de säger något om det så säger andra "men det är väl bara att skita i?", men grejen med normer är väl att de trycker oss på plats på olika sätt? Ibland mer subtilt och ibland mer brutalt. Som när Sara tänker att Sigge ska kunna leka för sig själv, när hon gör som papporna och lutar sig tillbaka och då får erfara hur de andra mammorna pressar in henne i normen genom arga blickar och utfrysning.
För mig så känner jag att en del saker blivit bättre, andra verkar stå still. Men det är spännande att läsa en bok som var så viktig för så många och säkert inspirerade till stor förändring, både för 11 år sedan när den släpptes och som säkert inspirerar en hel del än idag.
Visst finns det stora skillnader i krav på mammor och pappor än idag. Mest märker jag det när jag lyfter olika frågor tillsammans med människor från olika generationer. Hur en del äldre kan ifrågasätta varför jag städar så mycket hemma och kommentera att det inte är så speciellt feministiskt av mig, för att sedan påpeka att någon inte städar tillräckligt eller städar för mycket hemma. Skulden ligger alltid på modern. Det är aldrig pappan/mannen som inte städar eller som städar för mycket. Det finns de som verkar ta allt med en klackspark, de som är inne på sitt tredje barn och som helt enkelt slutat bry sig, de som accepterat sin roll på gott och ont.
Det finns också de yngre, de som inte har barn än och som inte vågar skaffa. De som är livrädda för att hamna i en kvinnofälla. De är väl medvetna om vad som kan hända och vad som förväntas av dem, och de är inte villiga att ge upp sina liv så enkelt. Det finns pappor som får "onda ögat" när de vabbar, "finns det inte en mamma med i bilden?" hör jag en del av de äldre damerna hånfullt säga. Aldrig blir det bra, alltid är någon missnöjd. När är det nog? Hur långt har vi kvar?
En lång recension på en bok som väckte många tankar hos mig och min partner, många diskussioner har börjat tack vare den här boken och jag är tacksam. Jag vet inte riktigt var Sveland vill ha sagt i slutändan, men jag är glad att jag läste boken. Rekommenderas!
Finns hos Adlibris, Bokus och CDON.
Författare: Maria Sveland
Bindning: Inbunden
Sidantal: 300
Utgiven: 2007
Förlag: Leopard förlag
Betyg: 4 av 5
Beskrivning från Adlibris:
"Sara är 30 år och redan bitter. En riktig bitterfitta faktiskt. Så en dag i januari när allt blir outhärdligt lämnar hon man och barn för en veckas tankepaus på tönt-Teneriffa.
Med sig på resan har hon Erica Jongs 70-talsklassiker Rädd att flyga, och hon läser och undrar hur det kunde gå så långt att hon längtar mer efter en hel natts sömn än ett knapplöst knull.
Det var ju inte så här det skulle bli. Hon drömde ju bara om kärleken som alla andra.
Sara känner sig lurad och bitter när hon tänker på alla kvinnor hon känner som liksom hon dräneras på energi i familjefängelset. Är det ett ofrånkomligt arv i rakt nedstigande led från hennes rastlösa mammas diskande eksemhänder till hennes eget nervösa duktighetskomplex?"
Min kommentar
Den här boken var på tapeten för ganska länge sedan, jag hoppade aldrig på tåget utan stod lugnt kvar på plattformen. Nu, långt senare, blev jag tipsad om den igen och blev intresserad. 20 sidor kan jag väl avvara, tänkte jag och sträckläste i princip hela boken.
Hur mycket är påhitt och hur mycket är självbiografiskt? Gränsen känns hårfin när berättelsen känns så nära och äkta att det är svårt att skilja på sanning och fiktion. Boken är antagligen en blandning av sanning och påhitt, men framförallt är den väldigt välskriven.
En del saker kan jag känna igen mig i, men annat är för mig främmande. Jag har inga barn, men jag ser andra som har barn och hur arbetet fördelas. Ser hur surmunnar kommer fram när jag ifrågasätter varför mamman måste vara den som vabbar, kan inte pappan göra det? Men nej, han har så mycket viktiga saker på jobbet att ta hand om. Men mammans jobb är också viktigt?!
Men jag ser en skillnad generationerna emellan också, människor som inte accepterar ett förhållande där den ene tar mer och den andre bara ger. Jag ser också ett samhälle som sätter så stor press på föräldrar på alla möjliga sätt att det måste kännas omöjligt ibland, är det så? Jag ser alla krav på hemlagad mat, egengjorda leksaker till barnen, hemgjort födelsedagspyssel, föräldrar som ska ha möjlighet att ha egentid med vänner och kunna gå och träna. Jag ser vänner och familj som slår knut på sig själva för att möta alla krav. När de säger något om det så säger andra "men det är väl bara att skita i?", men grejen med normer är väl att de trycker oss på plats på olika sätt? Ibland mer subtilt och ibland mer brutalt. Som när Sara tänker att Sigge ska kunna leka för sig själv, när hon gör som papporna och lutar sig tillbaka och då får erfara hur de andra mammorna pressar in henne i normen genom arga blickar och utfrysning.
För mig så känner jag att en del saker blivit bättre, andra verkar stå still. Men det är spännande att läsa en bok som var så viktig för så många och säkert inspirerade till stor förändring, både för 11 år sedan när den släpptes och som säkert inspirerar en hel del än idag.
Visst finns det stora skillnader i krav på mammor och pappor än idag. Mest märker jag det när jag lyfter olika frågor tillsammans med människor från olika generationer. Hur en del äldre kan ifrågasätta varför jag städar så mycket hemma och kommentera att det inte är så speciellt feministiskt av mig, för att sedan påpeka att någon inte städar tillräckligt eller städar för mycket hemma. Skulden ligger alltid på modern. Det är aldrig pappan/mannen som inte städar eller som städar för mycket. Det finns de som verkar ta allt med en klackspark, de som är inne på sitt tredje barn och som helt enkelt slutat bry sig, de som accepterat sin roll på gott och ont.
Det finns också de yngre, de som inte har barn än och som inte vågar skaffa. De som är livrädda för att hamna i en kvinnofälla. De är väl medvetna om vad som kan hända och vad som förväntas av dem, och de är inte villiga att ge upp sina liv så enkelt. Det finns pappor som får "onda ögat" när de vabbar, "finns det inte en mamma med i bilden?" hör jag en del av de äldre damerna hånfullt säga. Aldrig blir det bra, alltid är någon missnöjd. När är det nog? Hur långt har vi kvar?
En lång recension på en bok som väckte många tankar hos mig och min partner, många diskussioner har börjat tack vare den här boken och jag är tacksam. Jag vet inte riktigt var Sveland vill ha sagt i slutändan, men jag är glad att jag läste boken. Rekommenderas!
Finns hos Adlibris, Bokus och CDON.
5 september 2018
The Kiss of Deception - Mary E. Pearson
Titel: The Kiss of Deception
Författare: Mary E. Pearson
Serie: The Remnant Chronicles #1
Sidantal: 512
Bindning: Häftad
Utgiven: 2015
Förlag: St Martin's Press
Betyg: 3,5 av 5
Beskrivning från Adlibris:
"In a society steeped in tradition, Princess Lia's life follows a preordained course. As First Daughter, she is expected to have the revered gift of sight--but she doesn't--and she knows her parents are perpetrating a sham when they arrange her marriage to secure an alliance with a neighboring kingdom--to a prince she has never met.On the morning of her wedding, Lia flees to a distant village. She settles into a new life, hopeful when two mysterious and handsome strangers arrive--and unaware that one is the jilted prince and the other an assassin sent to kill her. Deception abounds, and Lia finds herself on the brink of unlocking perilous secrets--even as she finds herself falling in love. "The Kiss of Deception "is the first book in Mary E. Pearson's Remnant Chronicles. "
Min kommentar
Den här boken var så bra, ett tag. Sedan kom en typisk kärlekstriangel och kodnamn som jag blandade ihop. Det välskrivna och intressanta överskuggades nästan av det stereotypa och irriterande. Jag skulle gärna läsa mer av Pearson, jag ser så mycket potential. Bakgrunden är intressant, mytologin och magin är något jag vill läsa mer om. Det samma gäller politiken och de olika folkslagen. Miljöbeskrivningarna är härliga och jag läser mycket hellre om det Lia ser än om relationsproblemen.
Visst är det ett tecken på gott författarskap när man skulle kunna läsa om scener där inget händer ungefär hur länge som helst? 3,5 får den i betyg, men det är ett mycket tveksamt betyg.
Finns hos Adlibris, Bokus och CDON.
Författare: Mary E. Pearson
Serie: The Remnant Chronicles #1
Sidantal: 512
Bindning: Häftad
Utgiven: 2015
Förlag: St Martin's Press
Betyg: 3,5 av 5
Beskrivning från Adlibris:
"In a society steeped in tradition, Princess Lia's life follows a preordained course. As First Daughter, she is expected to have the revered gift of sight--but she doesn't--and she knows her parents are perpetrating a sham when they arrange her marriage to secure an alliance with a neighboring kingdom--to a prince she has never met.On the morning of her wedding, Lia flees to a distant village. She settles into a new life, hopeful when two mysterious and handsome strangers arrive--and unaware that one is the jilted prince and the other an assassin sent to kill her. Deception abounds, and Lia finds herself on the brink of unlocking perilous secrets--even as she finds herself falling in love. "The Kiss of Deception "is the first book in Mary E. Pearson's Remnant Chronicles. "
Min kommentar
Den här boken var så bra, ett tag. Sedan kom en typisk kärlekstriangel och kodnamn som jag blandade ihop. Det välskrivna och intressanta överskuggades nästan av det stereotypa och irriterande. Jag skulle gärna läsa mer av Pearson, jag ser så mycket potential. Bakgrunden är intressant, mytologin och magin är något jag vill läsa mer om. Det samma gäller politiken och de olika folkslagen. Miljöbeskrivningarna är härliga och jag läser mycket hellre om det Lia ser än om relationsproblemen.
Visst är det ett tecken på gott författarskap när man skulle kunna läsa om scener där inget händer ungefär hur länge som helst? 3,5 får den i betyg, men det är ett mycket tveksamt betyg.
Finns hos Adlibris, Bokus och CDON.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)