Darker - E.L. James

Titel: Darker
Författare: E.L. James
Serie: Fifty Shades as told by Christian
Bindning: Häftad
Sidantal: 576
Utgiven: 2017
Förlag: Random House
Betyg: 3 av 5

Beskrivning från Adlibris:
"Their scorching, sensual affair ended in heartbreak and recrimination, but Christian Grey cannot get Anastasia Steele out of his mind, or his blood. Determined to win her back, he tries to suppress his darkest desires and his need for complete control, and to love Ana on her own terms.

But the horrors of his childhood still haunt him, and Ana's scheming boss, Jack Hyde, clearly wants her for himself. Can Christian's confidant and therapist, Dr. Flynn, help him face down his demons? Or will the possessiveness of Elena, his seducer, and the deranged devotion of Leila, his former submissive, drag Christian down into the past?

And if Christian does win Ana back, can a man so dark and damaged ever hope to keep her? "

Min kommentar
Skämsläsning stod på schemat under helgen, och nu är jag färdig. Det här är andra boken i fifty shades-serien, fast från Christians perspektiv. Och det är mycket, mycket bättre än den första trilogin. Det här är mer välskrivet och det är saker som fixats till åtskilligt, inte allt uppenbarligen. Vi har fortfarande våldtäktsproblematik, problematik när det gäller vad som ska anses som normativt och att det kan ge orimliga förväntningar. Sen måste jag kasta en känga åt "åh nej vad smal hon blivit, hon äter inte tillräckligt" följt av "her petite body fits mine perfectly". Det finns så mycket som är fel.

Hade jag kunnat backa bandet så hade jag nog valt att läsa trilogin från Christians synvinkel istället för Anas. Bara för att den är bättre skriven. Men utöver det så skulle jag önska att jag helt enkelt kunde fokusera på "bättre" litteratur. Som inte känns så... enkel? Det är svårt att beskriva böcker som innehåller så många jobbiga stereotyper och som håller så hårt på normer att det känns religiöst. Vad hände med "åh det här var jobbigt, jag måste nog äta 5 kilo glass och gå upp 10 kilo". Eller "Han köpte precis företaget där jag jobbar, det här måste vi verkligen diskutera", ni vet, revolutionerande saker. Eller! Det här med att Ana så snabbt anpassar sig och för sig så perfekt i en samhällsklass hon aldrig varit i innan. Förklara det? Skulle ni känna er helt bekväma med att gå från arbetarklass till att gå in i högdjurens innersta kretsar och behöva ta det där beslutet, ni vet, vilken gaffel är för sallad? Kramas vi eller skakar vi hand? Får jag prata om vad jag åt till frukost eller måste det vara aktier och börsen?

När jag börjar ifrågasätta det så faller snabbt handlingen samman, det är ju löjligt. Så uppenbart en saga för de som vill hitta den ultimata amerikanska drömmen,för kvinnor. För kvinnor ja, för män är det något annorlunda. Där krävs en lagom motstridig kvinna med extrem sexualdrift som varar för alltid. Tro det eller ej men jag skrattar medan jag skriver, för visst blir det lite roligt? Både med handlingen och vad som händer när handlingen tas till sin yttersta spets.

Jag tror att den här serien kan analyseras sönder, både ur klassperspektiv och hur den speglar den amerikanska drömmen och vad det säger om samhället i stort. DET får i alla fall mig exalterad, men inte på sättet som boken avser.

Finns hos Adlibris, Bokus och CDON.