Författare: Hilda-Maria Sandgren
Sidantal: 180
Bindning: Häftad
Utgiven: 2014
Förlag: Galago
Betyg: 3 av 5
Beskrivning från Adlibris:
"Trettonåriga Aida bor på landsbygden runt en liten stad i Småland. Hon och hennes kompisar, Marre och Tess, har precis börjat sjuan i en ny klass. De möter för första gången allt som tonåringar tampas med och inser att det gäller att visa sig stark för att inte förlora sin plats i statusordningen eller sin egen stolthet. De tre kompisarna måste förhålla sig till den nya gruppen, de sociala reglerna och forma sin egen identitet så att de passar in.
Aida är orädd och självständig men i hennes nya tillvaro finns, å ena sidan, hårda sociala regler och, å andra sidan, någon slags laglöshet. Hon lever i en värld där de vuxnas insyn upplevs som ett hot och där ingen får chans att skydda henne. Det här en berättelse om att gå från barn till tonåring, om att parera hot som verkar höra den här åldern till: den egna vilsenheten, maktkamper och framförallt sexuella övergrepp som ingen tar på allvar.
Hilda-Maria Sandgren tecknar i blyerts melankoliskt upp början av resan genom det där gränslandet mellan barn och vuxen. Kampen, skratten och de sår som rivs upp för att kanske aldrig riktigt läka."
Min kommentar
Seriealbum är något som jag missat tidigare men som jag tror jag ska testa mer utav. Jag gillar hur mycket bilderna säger, hur mycket som inte behöver beskrivas utan som man helt enkelt kan se.
När det gäller handlingen i boken så känner jag mig kluven, jag vet inte vad jag ska tycka. Spontant så har jag inga barn idag och vet inte om jag skulle vilja ha det i framtiden heller, det finns så mycket där ute som de måste klara av och som kan skada dem. Det är obehagligt.
Hur ska barn kunna freda sig mot de värderingar som prackas på dem? Hur ska vi kunna ändra på vad som förväntas av barn av olika kön och vad som ses som okej hos den ena men inte den andra? Våldtäktskulturen är läskig, men visst måste vi prata om den. Monstren blir inte mindre för att man inte pratar om det, tvärt om, det är i fantasin som de frodas.
Illustrationerna är intressanta och jag gillar dem, de har en blandad stil som fångar min uppmärksamhet. De ger berättelsen trovärdighet och känns som tonåringarnas värld. Helt klart saker som böcker utan bilder missar.
Eftersom jag är så kluven så blir det svårt att sätta något betyg som gör boken rättvisa. Jag väljer att sätta 3 av 5, men som läsare skulle jag inte bry mig allt för mycket om det. Läs den själv och bestäm vad du tycker.
Finns hos Adlibris, Bokus och CDON.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar