Dans på glödande kol - Anna Jansson

Titel: Dans på glödande kol
Författare: Anna Jansson
Serie: Maria Wern #14
Sidantal: 286
Bindning: Inbunden
Förlag: Norstedts
Utgiven: 2013
Betyg: 4 av 5

Beskrivning från Adlibris:
"Eldens mäktiga ande vilade över rummet. Lukten av eld skrämde honom, men var samtidigt fascinerande. Han tappade en brinnande tändsticka bland trassel och terpentin. Det var som om papperskorgen fick liv. I värmen buktade den utåt och blev till ett ansikte som ville tränga igenom den mjuka plasten. Han vågade inte röra sig fast det brann för fullt. Elden hypnotiserade honom. Det knastrade som om ansiktet ville berätta något för honom ... en hemlighet om de döda barnen på mammas tavla.
Elvaårige Leo har förlorat sin mamma i sviterna efter en brand. När han flyttar till Visby med sin pappa uppstår ytterligare bränder i samma bostadsområde. En politiker utsätts för trakasserier och kort där efter avlider hans hustru i en anlagd brand. Det blir Maria Werns uppgift att söka sambanden. De leder till ett gäng som hållit ihop sedan gymnasietiden. Ett gäng där brandmannen Björn, som Maria blivit allvarligt förälskad i, har sina vänner.

Dans på glödande kol är den fjortonde boken i Anna Janssons framgångsrika serie om Gotlandspolisen Maria Wern. Det är en bok om girighet, om de krafter som inte drar sig för att utnyttja andras utsatthet och om längtan efter kärlek. Den utspelar sig i ett Visby där turistströmmen återvänt till fastlandet och polisstyrkan reducerats för ett lugnare tempo."

Min kommentar: 
Efter en tvekan kring om jag verkligen skulle ge Jansson en chans till efter att ha läst hennes förra bok så bestämde jag mig ändå för att ta chansen. Det var ett bra beslut.

Det är ett relativt högt tempo och Jansson lyckas med konststycket att peka misstankarna mot ett speciellt håll under en lång del av boken, så pass bra att jag känner mig övertygad. Men sedan händer det en liten grej och jag har av någon anledning direkt skiftat fokus till en annan karaktär och bestämt mig för att det där, det är mördaren. Jag är säker. Resten av boken försöker jag bara komma på varför hen skulle välja att göra det, vad som driver och vad som kan vara motivet. Jag har rätt men det känns lite konstigt att man själv kommit på vem mördaren är, om än utan både bevis och motiv, innan poliserna i boken. Något sådant skulle aldrig hända i en Agatha Christie, fast det är kanske en orättvis jämförelse.

Det finns också vissa saker som jag ibland kan tycka att det tar lite lång tid för poliserna att komma på och jag kan fundera en hel del över varför inte mer fokus läggs på det. Försöker verkligen att inte spoila något för er, jag tycker absolut att ni ska läsa den.

Hur som helst så tar sig Jansson åtskilligt i den här boken och jag känner att jag skulle kunna lämna henne eller fortsätta läsa och ändå vara nöjd. Det bästa är kanske att lämna när det är som bäst, vem vet.

Summan av kardemumman är i alla fall att det här var en riktigt bra deckare, perfekt för både hängmattan och stranden!

Finns hos Adlibris, Bokus och CDON.