En tid för mirakel - Karen Walker

Titel: En tid för mirakel
Författare: Karen Walker
Originaltitel: The age of miracles
Sidantal: 282
Bindning: Inbunden
Förlag: Norstedts
Utgiven: 2012-05
Betyg: 3 av 5

Beskrivning från Adlibris:
"Jordens rotation har plötsligt blivit långsammare och ingen vet varför. Varje dygn blir längre och längre - dagarna och nätterna får fler minuter och timmar. Är världen på väg mot en katastrof?
I detta tumult lever tolvåriga Julia tillsammans med sina föräldrar och två katter. Som alla andra i hennes ålder känner hon en viss osäkerhet när det gäller vänner, inte minst killar. Det är inte heller alltid så lätt att bli förstådd av sin familj. Och hur ska man kunna se framåt när livet på jorden blir allt mer overkligt? Snart visar naturen tydliga tecken på att något är allvarligt fel. Gravitationen avtar, fåglarna dör - går det att rädda livet på jorden?

Sällan har en bok mötts av större förväntningar än En tid för mirakel. Det har talats mycket om romanen sedan första gången den lästes av det amerikanska förlaget och på några dagar såldes rättigheterna över hela världen. Boken släpps samtidigt i Sverige och USA.

Den 23 mars 2010 inträffade ett stort skalv i Chile. Kort därefter kunde Nasa fastslå att jordbävningen som uppmätte 8,8 på Richterskalan påverkade jordens rotation och läge. Därmed förkortades dagarna med 1,26 miljondels sekund. I En tid för mirakel drabbas jorden mycket hårdare än så och det är oklart vad som är upphovet till katastrofen. Karen Walker Thompson har skrivit en spännande, vemodig och storslagen roman om människor som lever i undergångens skugga. Ett nagelbitande drama och en varm skildring om att växa upp i en värld som blir allt svårare att förstå."

Min kommentar:
En bok som jag läst en del lyriska recensioner kring och därför kände mig inspirerad till att läsa själv.

Temat är intressant; vad händer om dygnet får fler timmar? Om den inrutade vardagen med dess klockor och tider inte längre stämmer med verkligheten? Lämnar man verkligheten och följer klockorna eller tvärt om?

Trots det intressanta temat så känner jag att man ibland missar kärnan, den riktiga udden som skulle ha gjort boken till något riktigt gripande och på gränsen till tårfylld. Nu får jag inte ens några större känslomässiga svängningar kring Seth mot slutet, och jag blir besviken! Det finns så mycket potential! Men var är den saknade udden? Jag förstår att allt ses ur en tolvårig människas ögon, men ändå, lite Stephen King kunde man väl ha slängt in? Bara så att man fick lite mer av det obehagliga som faktiskt cirkulerar, som ger en mer sympatier för vissa och därmed också gör det lättare att närma sig dem som karaktärer.

Men trots min kritik så är det utan tvekan en sträckläsningsbok som är intressant och bra skriven. Helt klart läsvärd.

Finns hos Adlibris, Bokus och CDON.