Vi måste sluta ses på det här sättet - Lisa Bjärbo, Johanna Lindbäck

Titel: Vi måste sluta ses på det här sättet
Författare: Lisa Bjärbo och Johanna Lindbäck
Sidantal: 334
Bindning: Häftad
Förlag: Gilla Böcker
Utgiven: 2013
Betyg: 3 av 5

Beskrivning från Adlibris:
"Hanna går i tredje ring och drömmer om att flytta till Paris. Jens är tjugofyra och försöker vänja sig vid ett nytt liv. När de ses vid en fullsmockad bardisk blir de nästan osams. När de ses på tunnelbanan hem skrattar de, och när det är dags att skiljas kan Hanna tänka sig att ta en omväg. Hem till Jens. Nästa gång de ses är genom Jens nya jobb, på Hannas skola.

"Vi måste sluta ses på det här sättet" är en ung-vuxen-roman som blandar både humor och romantik. Lisa Bjärbo och Johanna Lindbäck berättar en kärlekshistoria från två håll, perspektivet växlar mellan de båda huvudpersonerna, skildrade av en författare vardera."

Min kommentar
Hela den här recensioner har en stor spoileralert över sig, bara så du vet det innan du börjar läsa.

Den här boken hade en hel del av precis sådant som jag efterlyst: romantik när en av parterna har barn och ett triangeldrama med två tjejer och en kille. Konceptet fanns där och idén var fräsch och precis enligt de önskemål som jag så ofta haft. Författarna har gjort ett bra jobb med Jens, han framstår inte som någon idiot bara för att han velar mellan två tjejer, vilket jag tycker är kanon. Efter alla dessa triangeldraman där tjejen gärna får ha två killar som hon väljer mellan medan en kille är ett svin om han gör detsamma, så är detta en frisk fläkt i det sammanhanget.
Det finns också något mycket realistiskt över hur han känner kring sitt ex, det finns mycket förväntningar på honom och han kan inte bara tänka på sig själv längre. Han har ju Rut. Mycket bra.
Och det låter ju bra så. Men för mig höll inte boken, visst jag sträckläste i viss mån. Men var det för att boken var bra eller för att jag ville bli av med den? Det var nog någonstans däremellan misstänker jag.

Mycket av problemen som jag har med den här boken är att jag inte kan relatera till karaktärerna. Hanna känns som en tjej jag aldrig skulle ha umgåtts med och hela skolgrejen känns mycket främmande, jag kan inte sätta fingret på det men det är något som känns avigt medan jag läser. Hur de pratar med varandra och hur de beter sig, det känns lite för mycket som en beskrivning utifrån. Alltså inte något som man själv upplevt utan något som man sett och sedan tolkat. Konstigt. Inser att det kanske låter lite udda när jag beskriver det men det är det närmaste jag kan komma att beskriva känslan jag hade medan jag läste.

Jag går inte i gymnasiet, så kanske är jag inte riktigt i rätt målgrupp? Kanske har de som går på gymnasiet lättare att relatera till det? Jag vet inte.

Sammanfattningsvis så är detta en bok med stor potential men som inte föll mig i smaken.

Finns hos Adlibris, Bokus och CDON.