Författare: Maj Bylock
Serie: Häx-serien #7
Sidantal: 155
Bindning: Inbunden
Förlag: Rabén och Sjögren
Utgiven: 1998
Betyg: 5 av 5
Baksidestext:
"Ett lysande klot med lång, gnistrande svans svävar över stan. Stadsborna huttrar och sveper schalar och kappor tätare omkring sej.
-Det är en komet, säger Ulv. Den förebådar något. Men vad?
Mycket kan hända när kriget rasar och pesten drar genom landet.
Det är i början av 1700-talet och Ulv Björnklo har blivit stadsläkare i Karlstad. Nog är han en skicklig doktor, men vad är det för en vidunderlig varelse han gömmer i ett gyllene rör på sitt bord?
Ryktena går, och inte blir det bättre när han anställer Sissel Bödelsdotter som piga."
Min kommentar
Ett mycket bra och värdigt slut på en mycket bra serie, jag kommer sakna den. Mycket nya tankar har den gett mig och det är med saknad som jag lagt ifrån mig den sista boken.
Boken var riktigt bra rakt igenom, kronan på verket.
Rekommenderas!
Jag låter den här kommentaren stå för hela serien. Jag läste de här böckerna för något år sedan nu, och visst, de var ju riktigt bara, även om de inte är mina allra största favoriter. Tyvärr störde jag mig mycket på att Maj Bylock envisades med att använda formerna "mej", "dej" och "sej" i stället för de mer korrekta "mig", "dig" och "sig". Ugh! Å andra sidan lyckades hon också ta upp flera svåra frågor under seriens gång, som det här med häxprocessen, att flickor hade färre rättigheter än pojkar, och om det finns något bra med krig. Och det gör hon på ett så bra sätt att jag kan förlåta mycket annat. Jag gillar också att den tidens vetenskap behandlas i de två sista delarna, när Ulv studerar i Uppsala och sedan själv blir en doktor.
SvaraRaderaTalspråk i text kan jag också irritera mig mycket på också. Håller med dig! Hon är fantastisk när det gäller att ta upp en del stora frågor, för att inte tala om döden och hanteringen av densamma.
Radera