Författare: Buthler och Öhrlund
Serie: Jacob Colt #6
Sidantal: 424
Bindning: Inbunden
Förlag: Massolit
Utgiven: 2012
Betyg: 4 av 5
Beskrivning från Adlibris:
"I Återvändaren får vi än en gång stifta bekantskap med psykopaten Christopher Silfverbielke som vi tidigare mött i de omåttligt populära spänningsromanerna En nästan vanlig man (2008) och Grannen (2010) av författarduon Buthler & Öhrlund.
Christopher Silfverbielke var Stureplans finansstjärna och oemotståndlig för kvinnor, men samtidigt uttråkad vid 30 års ålder och diagnostiserad som psykopat.
Kombinationen av lyxliv med sena nätter, champagne, kokain och ett sökande efter spänning, drev Silfverbielke till allt djärvare och farligare handlingar, som han involverade sina närmaste vänner i.
Priset blev högt. Vännerna försvann och jagad för mord av Sveriges skarpaste kriminalkommissarie, Jacob Colt, tvingades Silfverbielke att fly från Sverige.
Efter att ha levt under falsk identitet i Florida beslutar sig Christopher Silfverbielke för att återvända till Stockholm. Han älskar sin psykiater Mariana Granath, och är fast besluten att få henne att förstå sitt eget bästa och flytta med honom till Spanien. Samtidigt ska han ta hand om en av de få människor han någonsin haft känslor för - sin mamma.
Men inte långt efter återvändandet förstår Christopher att saker och ting aldrig kommer att bli som förr.
Och att det är kommissarie Colts fel.
Djupt inne i Silfverbielkes hjärna föds en djävulsk plan som ska genomföras till varje pris."
Min kommentar:
Måste bara få dela med mig av den här bilden, ser ni det ondskefulla ögat som STÄNDIGT stirrar på en? Vet inte om det är medvetet eller inte från förlagets sida men det är i alla fall sjukt obehagligt!
Jag har inte läst någon av de tidigare böckerna och förstod det som om att det skulle funka ändå. Och det tycker jag att det gjorde! Kände såklart att det fanns massor med saker som hänt tidigare (och när jag säger massor så menar jag MASSOR), inte så mycket att det blev svårt att hålla reda på men på gränsen till att man ska tycka att trovärdigheten minskar. Men enligt mig så klarar sig författarduon på en hårsmån med den här boken. Den är spännande och jag tycker alltid att det är intressant att få läsa från mördarens synvinkel, favoriten kommer nog för alltid att vara Thomas Harris böcker om Hannibal, men de gör ett ruskigt porträtt här med. Christopher känns obehaglig, oberäknelig och man vet aldrig vad han tänker göra, stort plus när det gäller spänningsnivån i boken!
Jag saknar, som jag gör väldigt ofta i böcker (speciellt när män skriver) starka kvinnor som inte har en massa problem som gör dem svaga.
Boken genomsyras också av en del politiska frågor som man inte känner av så ofta i andra böcker, invandrarfrågor, skattebetalarnas pengar och användning samt miljonprogram och så vidare. Även utlandspolitik kommer in i bilden när Christopher är i USA. Intressant helt klart.
MEN, det var väl otroligt vad mycket sex det är i den här boken! Lite störande kan jag tycka.
Och en relaterad fråga: Christophers sexuella preferenser och vad han gillar porträtteras nästan som något sjukligt och onormalt, eller? Är det bara jag som får känslan av att det är något som försöker förmedlas? I så fall tycker jag att herrarna Buthler och Öhrlund borde plocka upp valfri bok i Crossfire-serien eller vilken annan erotisk bok. Tiden går och vanor ändras, framförallt tror jag att de kommer ut i ljuset och att folk slutar skämmas över vad de gillar. Preferenser annat än ens egna behöver inte vara dåliga, sådana åsikter kan förstöra mycket för en själv och andra.
Lämnar det och fokuserar på något annat: persongalleriet. Vad är det med alla namn? Var är alla Johansson, Larsson, Karlsson, Svensson och Andersson? Många har antingen ovanliga för- eller efternamn vilket stör trovärdigheten lite.
Jag går ganska hårt åt den här boken just nu, men sanningen att säga så sträckläste jag den. Jag tyckte den var bra, läsvärd och obehaglig (bra kombination!). Jag hoppas bara att Christopher får den där extra obehagliga udden i sitt porträtt som kommer att höja nästa bok till en högre nivå.
Rekommenderas.
Håller med dig om att det är störande när namnvalen inte är riktigt verklighetstrogna, en lagom blandning av ovanliga och vanliga namn brukar falla mig bäst i smaken. Har inte läst denna serie än men ska ta tag i den. Den verkar sjukt spännande!
SvaraRaderaEller hur! Lite verklighetstrogen variation gör ju allting så mycket mer trovärdigt! Det är ganska spännande, ingen Stephen King direkt men ärligt talat: hur många böcker finns det som är som de? ^^
RaderaJag gjorde precis som du och läste denna bok först. Nu har jag börjat från början vilket underlättar en del, jag rekommenderar att du läser En nästan vanlig man som nästa bok.
SvaraRaderaJag håller med om ögat, själv lyssnade jag på boken vilket var minst lika läskigt. Uppläsaren gjorde Christopers röst så bra att jag aldrig kommer glömma obehaget den medför.
Låter nästan värt att försöka få tag i ljudboken!
RaderaÖgat var nästan lite vidrigt, speciellt som man vet att det är Christophers. Man missar alltså mycket om man inte läser från början? Har pratat med en del andra som tycker precis tvärt om, haha så olika man kan tycka!
Kan inte namnvalet bero på att det inte finns så många Larsson och Svensson i finanskretsarna? Eller det kanske bara är en fördom från min sida.
SvaraRaderaNär det kommer till kvinnogestaltningen är jag fullkomligt på din sida, mig störde det så mycket att jag hade väldigt svårt för boken som helhet.
Tänkte inte så mycket på finanskretsarna som i poliskåren: Linda Schecker, Jacob Colt Göran (eller något) Ehn, för att inte tala om Silferbielke. Kändes lite konstigt.
RaderaJa kvinnorna är lite "spännande" i brist på ett bättre ord... Är det så himla svårt att göra ALLA karaktärer mänskliga?
Jag har just läst boken, pocketversionen och gillar den. Jag har läst alla böckerna om Silfverbielke i tur och ordning (En nästan vanlig man och Grannen). Jag gillar att det är en lightversion av American Psycho, en av mina favoritböcker genom tiderna, skriven av en av mina absoluta favoritförfattare Bret Easton Ellis. Jag gillar mörkret och samhällets förfall som det framstår i böckerna.
SvaraRaderaJag störde mig på alla fel i redigeringen. Så många ord som man glömt ta bort eller kastat om. Det är något jag upplevt tidigare i bokserien mer än i andra böcker av samma karaktär. Jag tycker fortfarande att Grannen är den bästa boken i serien om Silfverbielke. Återstår att se vad som händer i Uppgörelsen.
Jag gillar att man tagit med de 2 första kapitlen ur Uppgörelsen som extramaterial i Återvändaren.
Och ja, även jag sträckläste boken.
Ja, det blir till att läsa Uppgörelsen så snart som möjligt!
Radera