Författare: Jan Wallentin
Sidantal: 470
Bindning: Inbunden
Förlag: Albert Bonniers
Utgiven: 2010
Betyg: 1 av 5
Beskrivning från Adlibris:
"Ett lik som visar sig vara hundra år gammalt hittas i en gruvgång i Dalarna. Liket håller ett kors i ett krampaktigt grepp i sin hand.
Så långt kan Jan Wallentins Strindbergs stjärna påminna om vilken svensk korv med bröd-deckare som helst. Men när det visar sig att korset är en del av en nyckel, där den andra delen utgörs av en stjärna, och att denna nyckel öppnar nedgången till underjorden, där en närmast metafysisk kunskap ligger förborgad - ja, då förstår man att detta är en äventyrsroman av ett mer ovanligt slag.
Lägg till det historien om att kors och stjärna en gång hittades av Sven Hedin i Mongoliet, skickades till August Strindberg i Paris för alkemistisk analys, som i sin tur skickade dem till sin brorson Nils, som kom på att stjärna och kors kunde hettas upp och på så sätt projicera en tredimensionell bild över var denna nedgång i underjorden befinner sig, och att Andrée-expeditionen i själva verket sattes i verket för att hitta dit - då har ni en läsare som sitter rakt upp i stolen och andlöst läser vidare, och en berättelse som på ett magiskt sätt suddar ut gränsen mellan verklighet och fantasi, mellan historia och skönlitteratur.
Denne läsare får också en mycket märklig huvudperson till ciceron: Don Titelman, historiker med drogproblem som gjort sin farmors erfarenheter från andra världskrigets utrotningsläger till sina egna mardrömmar. Det finns en stark närvaro av 1900-talets stora traumata i romanen, inte bara förintelsen, utan också fasan i första världskrigets skyttegravar."
Min kommentar
Jag har hört så himla mycket dåligt om den här boken, har nog inte mött någon som faktiskt tyckte att den var bra. Så man kan ju säga att mina förväntningar var minst sagt låga. Jag hade hört att detta skulle vara en svensk Dan Brown, det var huvudanledningen till att jag trots allt läste den.
Men trots detta så måste jag säga att jag tycker att boken börjar bra, med lite drag och lite spänning (även om jag kan irriteras över hur texten är upplagd/disponerad, det känns lite hackigt). Jag var mycket övertygad om att jag var en av dem som faktiskt skulle kunna gilla den här boken!
Men det hela faller platt på flera saker:
-Hur kan Don lita på Eva bara sådär? Han vet inget om människan och med en så teknisk syster så borde hon väl ha kunnat hitta lite mer information om Eva kan man tycka?
-Osannolikheten i allting, jag blir aldrig övertygad så som jag kan bli med en Dan Brown.
-Verklighetsförankringen, som ofta känns bristfällig och därför är vi tillbaka vid något osannolikt.
-Karaktärerna, Don verkar ju inte klara av att säga nej och Eva vill inte få klackarna smutsiga. Sarah/Hex.. Var ska man börja med henne? Hur många har en sådan syster? Känns som om att Don inte är den han säger att han är han heller. Vi ska inte ens börja prata om Elena eller "paddan"...
-Sammanhanget och översikten, jag får inte grepp om allting. En kombination av det ovanstående blir en enda röra.
Sen skulle jag vilja påpeka bristen i de där riktiga spänningshöjningarna som jag tycker att Brown är så bra på. De saknas liksom här, vilket är himla trist. Inte ens när saker och ting sprängs så känner jag pulshöjningen.
Jag gillar egentligen inte att följa med strömmen, men i det här fallet måste jag sälla mig till dem som sågade den här boken. Jag gillade den i början, det kändes lite spännande och ovanligt. Men sen gick det bara utför.
Rekommenderas alltså inte. Men vill man ändå skapa sig en egen uppfattning, som jag gjorde, så finns den hos Adlibris, Bokus och CDON.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar