Författare: Chimamanda Ngozi Adichie
Binding: E-bok
Sidantal: 61
Förlag: Albert Bonnier
Utgiven: 2015
Betyg: 5 av 5
Beskrivning från Adlibris:
"Första gången författaren Chimamanda Ngozi Adichie blir kallad feminist är hon fjorton år. "Det var inte någon komplimang. Det hörde jag på tonen – det var en ton som hade passat ett yttrande som: 'Du är ju för terrorism.'" Istället för att värja sig mot ordet bestämmer sig Chimamanda Ngozi Adichie för att göra det till sitt, och strunta i omgivningens invändningar om att alla feminister är olyckliga och ogifta manshatare, att feminism är något i grunden oafrikanskt och att riktiga feminister inte bär läppglans."
Min kommentar
Föredömligt kort och lättläst, budskapet når fram med plågsam tydlighet utan några krusiduller. Det känns uppenbart att skrivandet kommer naturligt för författaren och jag kommer på mig själv att både beundra och bli något avundsjuk, tänk om jag kunde skriva med sådan lätthet!
Chimamanda tar upp feministfrågan på ett konstruktivt men ändå rakt sätt, förklarar svårigheterna och varför något annat än feminism borde vara uteslutet. Feminist är ett infekterat ord, kryddat med fördomar och ouppklarade bråk. Men Chimamanda går till kärnan, bortom alla problem och är tydlig med att det handlar om jämlikhet för alla. Oavsett kön och tillhörighet. Det kan betyda att en del får stå åt sidan för att andra ska få ta plats, och kanske är det en stor del av problemet? Om någon/några alltid fått hela kakan själva och plötsligt måste dela så kan det ju möta motstånd, varför just de personerna? Varför just nu? Varför just min kaka? Välbehövliga och ack så aktuella frågor.
Rekommenderas verkligen.
Finns hos Adlibris, Bokus och CDON
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar