Sammanfattning augusti

I augusti månad hann jag läsa:
Åttio dagar gul - Vina Jackson

Vindens namn (del 1) - Patrick Rothfuss
Den oändliga visheten - Dalai Lama
Våga stå upp - Karin Adelsköld
Torka aldrig tårar utan handskar 3. Döden - Jonas Gardell
Dumpa honom! Han vill faktiskt inte ha dig - Greg Behrendt och Liz Tuccillo
Överenskommelser - Simona Ahrnstedt
The sense of an ending - Julian Barnes
Vi är inte sådana som i slutet får varandra - Katarina Sandberg
Uppgörelsen - Buthler och Öhrlund

10 böcker varav 3 stod med på Läsplaneringen 2013.

Jämförelse i antal böcker från förra året: +2

Antal sidor: 2697

Manliga författare: 7
Kvinnliga författare: 4

Okänd: 1 (pga Åttio dagar gul som är en pseudonym).

Den bästa boken var helt klart The sense of an ending, välskrivet och tankvärt.

Månadens besvikelse var Dumpa honom! Han vill faktiskt inte ha dig, vilket skräp!

Den mest förvånande eller uppseendeväckande var nog faktiskt Vindens namn (del 1), den har stannat kvar hos mig långt efter att jag läst klart den vilket jag inte hade väntat mig.

Summering

En riktigt bra bokmånad trots viss lässvacka samt semestrande, det känns som om att jag hunnit med så mycket mer än vad det faktiskt fanns tid till! Otroligt och omöjligt, jag lär inte säga det en gång till misstänker jag. Hur som helst! Hösten närmar sig med stormsteg och jag hoppas det kommer bli en bra läshöst!

Uppgörelsen - Buthler och Öhrlund

Titel: Uppgörelsen
Författare: Dan Buthler och Dag Öhrlund
Serie: Jacob Colt #7
Sidantal: 467
Bindning: Inbunden
Förlag: Massolit
Utgiven: 2013
Betyg: 3,5 av 5

Beskrivning från Adlibris:
"Uppgörelsen är den fjärde boken om psykopaten Christopher Silfverbielke som vi tidigare mött i författarduon Buthler & Öhrlunds succéthrillers En nästan vanlig man, Grannen och Återvändaren.
På ytan är Christopher Silfverbielke en charmerande och världsvan affärsman, men bakom masken är han en känslokall psykopat och seriemördare. Efter att ha hållit sig gömd utomlands är nu Silfverbielke tillbaka i Sverige. På själva julafton har han involverat kriminalkommissarie Jacob Colts egen familj i sina ondskefulla handlingar, och nu planerar mördaren sin hämnd på en enslig gård i mörkaste Småland.

Det är upplagt för en sista desperat kraftmätning mellan de två ärkefienderna, en sammandrabbning som hotar att få ödesdigra konsekvenser inte bara för de två männen själva utan för ett stort antal människor i deras omgivning - mer eller mindre oskyldiga."

Min kommentar:
En bok som är så sjuk att jag måste fundera över hur författarna som skrev den är funtade i huvudet.  Det är våldtäkter, mord och väldigt mycket sex. Obehagligt. Alltid.
Jag vet knappt vad jag ska säga, är illa berörd. Det kommer krävas många harlequinromaner för att på något sätt börja tro på mänskligheten och normala människor igen.

Silferbielke, fy fan vilket as.

Stephen King  är också obehaglig men inte alls på den här nivån, han är LÄSKIG, den här är ÄCKLIG.

Måste erkänna att det är välskrivet och medryckande, lite väl så bara. Speciellt när man avhandlar ämnen som den här boken gör. Funderat på att skriva en kokbok istället? Att knäcka ägg kan vara ganska actionfyllt!

Alldeles för obehagligt för min smak.

Finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

Vi är inte sådana som i slutet får varandra - Katarina Sandberg

Titel: Vi är inte sådana som i slutet får varandra
Författare: Katarina Sandberg
Sidantal: 253
Bindning: Danskt band
Förlag: Gilla Böcker
Utgiven: 2013-04
Betyg: 4,5 av 5

Beskrivning från Adlibris:
"Vi är inte sådana som i slutet får varandra är en klassisk berättelse om att vara ung och dum och kär. Med en överrumplande, bitsk humor vänder och vrider det unga berättarjaget på klyschor om den efterlängtade tvåsamheten.

Med småstadens siluett tatuerad på underarmen flyttar Cassiopeja Svensson till Stockholm för att studera juridik. I huvudstaden lär hon känna de fina flickorna med pappas pengar som tycker att allt är så himla romantiskt, och på hennes hals växer strimmor av återhållen sanning. I ett utfall av frustration bestämmer hon sig för att börja spela piano, och i trapphuset finns en lapp om privatlektioner. "Jag ska börja ta lektioner för en pianofarbror" är Cassiopejas glada tanke. Men pianofarbrorn visar sig vara ungefär femtio år yngre än väntat, och så vacker att Cassiopeja nästan går sönder."

Min kommentar:
Jag har svårt att förklara det. Den var inte överdrivet spännande eller full av händelser som tvingade en att läsa vidare. Ändå var den så våldsamt svår att lägga ifrån sig.

Jag får otrolig medkänsla för denna vilsna människa som inte vet var hon är på väg, som verkar osäker och fast i sociala regelverk. För ärligt, hur många gånger har man inte själv känt sig vilsen eller fast i osynliga regler kring hur man ska bete sig och vad man ska säga. Det finns en viss igenkänningsfaktor.

Partiet som behandlar Natalie och Cassiopeja är väldigt bra, och trovärdigt tror jag. Om att tänka på den andra och inse att det hade kunnat vara tvärt om. Har man gjort det en gång skulle man kunna göra det igen.

Jag har svårt att uttrycka vad jag faktiskt tycker om boken. Solklar sträckläsning. Men jag är inte överväldigad när jag är klar, utan mer lite... irriterad? Men varför?

Den här boken lämnar mig konfunderad och lite vilsen själv faktiskt. Men visst tusan var den riktigt bra!

Rekommenderas.

Finns hos Bokus, Adlibris och CDON.

The sense of an ending - Julian Barnes

Titel: The sense of an ending
Författare: Julian Barnes
Sidantal: 150
Bindning: Häftad
Förlag: Vintage books
Utgiven: 2012
Betyg: 4,5 av 5

Beskrivning från Adlibris:
"Winner of the 2011 Man Booker Prize and #1 international bestseller, The Sense of an Ending""is a masterpiece. The story of a man coming to terms with the mutable past, Julian Barnes's new novel is laced with his trademark precision, dexterity and insight. It is the work of one of the world's most distinguished writers. 
Tony Webster and his clique first met Adrian Finn at school. Sex-hungry and book-hungry, they navigated the girl drought of gawky adolescence together, trading in affectations, in-jokes, rumour and wit. Maybe Adrian was a little more serious than the others, certainly more intelligent, but they swore to stay friends forever. Until Adrian's life took a turn into tragedy, and all of them, especially Tony, moved on and did their best to forget.

Now Tony is in middle age. He's had a career and a marriage, a calm divorce. He gets along nicely, he thinks, with his one child, a daughter, and even with his ex-wife. He's certainly never tried to hurt anybody. Memory, though, is imperfect. It can always throw up surprises, as a lawyer's letter is about to prove. The unexpected bequest conveyed by that letter leads Tony on a dogged search through a past suddenly turned murky. And how do you carry on, contentedly, when events conspire to upset all your vaunted truths?"

Min kommentar:
Jag önskar jag var lite bättre på engelska när jag läser den här boken, jag tycker att jag är relativt duktig på det men medan jag läser känner jag att det är uppenbart att jag missar några viktiga saker.
Språket är underbart och verkligen en njutning att få läsa, men det är ibland svårt att hänga med.

Historien är en som tål att läsas flera gånger, en sådan som håller om man säger så. Den är genomtänkt och djup på ett sätt som jag inte visste att jag saknade hos andra böcker.
Den är också sorglig och får mig att fundera hur många livsöden jag kan tänkas ha påverkat genom mina handlingar?
För vi kan aldrig vara säkra eller hur? Hur mycket någon tar åt sig av det som vi säger eller gör, även om vi inte menade det.

Boken lämnade mig lite sorgsen, speciellt eftersom boken inte fick det slut jag hoppats på. Det är som titeln antyder: känslan av ett slut. Men aldrig ett slut på riktigt.

Rekommenderas verkligen.

Finns på engelska hos Bokus, CDON och Adlibris. På svenska hos samma återförsäljare.

Överenskommelser - Simona Ahrnstedt

Titel: Överenskommelser
Författare: Simona Ahrnstedt
Serie:Wadenstierna #1
Sidantal: 390
Bindning: Pocket
Förlag: Ponto pocket
Utgiven: 2011
Betyg: 3,5 av 5

Beskrivning från Adlibris:
"Överenskommelser är en svensk, historisk romantisk roman. Det är en rolig, sexig och begåvad kärleksunderhållning som inte lämnar någon läsare oberörd och som saknar motsvarighet på den svenska marknaden.
Det är i december 1880 på Operan de möts för första gången. Hon - Beatrice Löwenström som bor med sin farbrors familj och som lever ett hårt hållet konventionellt borgarliv. Han - karismatiske Seth Hammerstaal, stadens mest omtalade ungkarl, en av Sveriges rikaste män som aldrig har levt sitt liv efter någon regelbok.

Efter den kvällen tycks de ständigt korsa varandras vägar i Stockholms societet. Seth fascineras av Beatrices intelligens, frispråkighet och hon liknar ingen annan kvinna han tidigare mött. Det dröjer inte länge förrän Beatrice och Seth inser att de är involverade i en mycket komplicerad men passionerad romans.

Men det finns planer och överenskommelser som personer i Beatrices närhet har avtalat - planer som varken innefattar frihet, lycka eller Seth ..."


Min kommentar:
Jag är väldigt kluven till både vad jag ska tycka och skriva. Jag hade väntat mig en kärlekshistoria av Harlequin-slag, där situationen kommer att lösas i sista stund och ingen kommer fara mer illa än några blåmärken på hjärtat.
Men här undrar jag faktiskt ibland hur Beatrice orkar leva vidare.

Jag blir så illa berörd, för jag hade verkligen hoppats att räddningen skulle komma och kände mig förvånad och ledsen när det uteblev. Det gjorde mig illa berörd, och ett tag hade jag mycket mordiska tankar kring några av de manliga karaktärerna i boken.

Och det är nog mitt stora problem med boken, att Beatrice blir utsatt för så mycket och aldrig riktigt får upprättelse. Allt blir så bitterljuvt. Det räcker liksom inte med det som hon får, det blev till ett lite för högt pris.

Välskrivet och kan rekommenderas, men låt inte lovord som "romantisk berättelse" leda dig på irrvägar. Den är romantisk till viss del, svar ja, men långt ifrån hela tiden. Det är lätt att bli känslomässigt involverad i historien och ta illa vid sig av det som händer. Något som kan vara värt att tänka på innan man läser boken.

Finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

Dumpa honom! Han vill faktiskt inte ha dig - Greg Behrendt och Liz Tuccillo

Titel: Dumpa honom! Han vill faktiskt inte ha dig
Författare: Greg Behrendt och Liz Tuccillo
Originaltitel: He's just not that into you
Sidantal: 206
Bindning: Pocket
Förlag: Richters
Utgiven: 2005
Betyg: 0 av 5

Beskrivning från Bokus:
"Män som inte hör av sig, inte är redo för ett förhållande eller bara är intresserade av dig när de är berusade Dumpa dem. De är inte intresserade av dig. Då hade de inte betett sig sådär. Du är värd att bli lycklig med en man som älskar dig och som visar det! Det är lätt att hitta på ursäkter för en mans uppträdande, och dessutom kan dina väninnor i all välmening invagga dig i tron att han älskar dig. Men i boken DUMPA HONOM! går Greg Behrendt och Liz Tuccillo, konsult respektive författare till TV-serien SEX AND THE CITY, till botten med alla bortförklaringar och argument. Bokens budskap är enkelt: Du är värd bättre! Om mannen du är förälskad i inte ger dig den respekt eller uppmärksamhet som han borde så ska du dumpa honom. Du ska inte finna dig i ointresse eller dåligt bemötande! Och du ska sluta bortförklara hans dåliga uppförande. Dumpa honom och spara din energi och din kärlek till en man som förtjänar dig. "

Min kommentar:
Jag hade, som jag misstänker många före mig gjort, sett filmen med samma namn och tänkte att det här boken nog hade något med filmen att göra. Jag hade varken fel eller rätt. Filmen är charmig, boken är urusel.
Och nu ska jag berätta varför jag tycker den är usel:

I boken finns en massa frågor från kvinnor som har lite strul på linjen med män. Greg svarar i stort sett samma på alla: Om mannen inte tar hand om dig och är exemplarisk så är han helt enkelt för feg för att säga att han egentligen inte vill ha dig.
En annan favoritgrej att banka in hos läsarna är också: Män måste få jaga dig annars vill de inte ha dig, Han måste ringa annars vill han inte ha dig, Han måste vara den som bjuder ut dig annars vill han inte ha dig, Du är värd att dejtas men bli inte för kaxig.
Gulligt Greg, jag vill kasta in dig i ett rum med feministextremister och hoppas att de bankar vett i dig. För all del ett rum med alla män som är besvikna på dig också, fattar du vilka krav du sätter? Hur du bankar och låser fast könsroller som man bara vill spy över? VARFÖR kan inte HON ringa? Varför hänger så mycket på honom? Dåligt säger jag bara.

Här kommer lite citat som ni kan få sitta och gnissla tänderna till:

"Jag vet att det är ett koncept som gör er rasande - att män gillar att jaga och att ni måste låta oss jaga er." s 32

Steget till klubbor och grottmålningar verkar inte vara så stort.

"Män är inte rädda för att "förstöra vänskapen"." s. 36

Tack för att du klargjorde vad alla män i hela världen tänker Greg.

"Bara för att du vill föra betyder inte det att han vill dansa. Vissa traditioner är naturbundna och håller i alla väder." s. 36

Och vi är tillbaka i grottan på stenåldern.

"Det var inte jag som skrev reglerna och jag kanske inte ens tycker att de är rätt. Var inte arg på mig, snälla Nikki. Jag hävdar inte att kvinnorna bör vara som på stenåldern. Jag tycker bara att ni ska se nyktert på möjligheterna att förändra de grundläggande impulser som är drivkraften i hela den mänskliga naturen." s. 31

Herre jösses. Vi borde nog låsa in alla män. För alla kvinnors säkerhet. Om det nu inte går att ändra impulser. Ta bort alla spetsiga saker så som pinnar och svärd också. Bara för säkerhets skull.

 "Varför är han då så trevlig när han ringer? undrar du. Därför att män är fegisar och hellre skulle möta domedagen än att säga som det är." s. 41

 Jag hade ingen aning. Nästa gång en man ringer och låter trevlig ska jag genast anta det värsta. Eller förresten, så dåligt som män låter så kanske jag försöker leva med en kvinna eller ensam resten av mitt liv.

Grag klankar ordentligt på alla män som inte ringer på utsatt tid. De är väl inte sjukvårdsupplysningen eller? Jag kanske är naiv som tror att man kan ha ett liv så att man glömmer att ringa ibland. Såvida man inte har en sån där galen tonårskärlek där man knappt kan ta ögonen från mobilen. Länge leve tonåren!
Kär blir man som vuxen också, men kanske inte på samma sätt och ofta har man helt andra åtaganden att ta hänsyn till också.

Greg får mothugg av signaturen Nikki. Han beter sig som en skitstövel mot henne fast hon har en hel del poänger med det hon skriver. Länge leve MANNEN (ironi)!

Hur är Greg själv mot kvinnor? Vi får en ledtråd i ett av svaren:

"Jag reser i jobbet och ringer ändå damen i mitt liv tre gånger per dag." s. 46

Vad jobbar du med när du är borta Greg? Kolla när färg torkar? Vem ringer 3 gånger på en dag? Såvida inte båda barnen har öroninflammation, elräkningen inte har blivit betald i tid och sophämtningen har glömts bort? Låter det inte lite som en stalker?

Som ni kanske kan gissa så klarade jag inte av att läsa hela boken, det var bara så mycket skit rent utsagt. Men jag valde att skriva en recension ändå eftersom hela boken var uppbyggd på samma sätt.

Jag vill inte träffa Greg i verkligheten. Det är snart 10 år sedan boken gavs ut och jag kan bara hoppas att han släppt lite på könsrollerna och vaknat upp en aning.
I vissa fall har han säkert rätt, att det är bättre att gå vidare än att hoppas. Men det är sättet han lägger fram det på och argumenten han använder sig av som jag opponerar mig emot. 

Jag rekommenderar inte boken till någon. Såvida man inte vill analysera könsroller i litteratur och vad som tillskrivs män och kvinnor som en självklarhet.

Torka aldrig tårar utan handskar 3. Döden - Jonas Gardell

Titel: Torka aldrig tårar utan handskar 3. Döden
Författare: Jonas Gardell
Serie: Torka aldrig tårar utan handskar #3
Sidantal: 291
Bindning: Inbunden
Förlag: Norstedts
Utgiven: 2013
Betyg: 4,5 av 5

Beskrivning från Adlibris:
"Det här är berättelsen om mina vänner. Om Paul och Bengt, Seppo och Lars-Åke. Om Rasmus och Benjamin.
De som sökte friheten och kärleken i en tid inte långt från nu.

Det här är berättelsen om en sjukdom som tog mina vänners liv medan de ännu var helt unga. En berättelse om lidande och om förnedring och om svek men också en berättelse om kärlek som trotsar allt.

För du vet hur det är: Man får inte leva om sitt liv. Det är det som är själva grejen!

Det som berättas i den här historien har hänt.

Allt är sant.

Jag var en av de som överlevde.

Jag ville bryta tystnaden.

Jag har gjort det nu."

Min kommentar:
Jag misstänkte att det skulle bli känslosamt och det blev det också. Jag stör mig fortfarande på det evinnerliga hoppandet mellan tid och plats utan kloka angivelser, men inte lika mycket som i de tidigare böckerna.
Man vet vad som kommer hända och ändå är det så jävla sorgligt, inte bara själva sjukdomen utan vad människor får utstå från andra människor. Parallellerna mellan skjutandet av den vita älgen och homosexuellas existens är klockrena, vem bestämmer vad som får finnas och inte? Är det rätt att beslut tas av de som inte tillhör den utsatta gruppen? Som inte har en aning om något? Som inte förstår?

Ibland är det en jävla värld man lever i. Men så länge man kan se till att komma ihåg sin historia och misstagen som skett tidigare så kan man se till att det aldrig händer igen. Lär och lev med det.

Den sista boken var kronan på verket. LÄS DEN!

Finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

Våga stå upp - Karin Adelsköld

Titel: Våga stå upp
Författare: Karin Adelsköld
Sidantal: 151
Bindning: Inbunden
Förlag: Ica Bokförlag
Utgiven: 2012
Betyg: 2 av 5

Beskrivning från Adlibris: 
"Fånga publiken med hjälp av humor
En talare som använder humor har betydligt större chans att bli lyssnad på och ihågkommen. Ståupp-komiker odlar förmågan att snabbt läsa av och få med sig sin publik. För detta finns välbeprövade tekniker som alla kan ta till. Här avslöjar Karin Adelsköld ståupp-hemligheterna som alla kan lära sig.

Det handlar inte om att alla ska bli komiker utan om att skapa engagemang och väcka känslor, hur man kan göra sin framställning mer underhållande men också om att öka sitt självförtroende och våga ta plats."

Min kommentar:
Jag vet inte vad jag hade förväntat mig av den här boken men det var helt klart något annat än det jag fick, för jag blev ganska besviken.
Att läsa om hur man gör ett skämt och sedan läsa skämt-exempel som jag inte tyckte var ett dugg roliga kändes avigt och obekvämt även om råden i sig inte var något fel på.

Det är tydligt att det handlar om stå upp-komedi och inte direkt om vanliga tal, eller om det är det så fick jag inte ut mycket av det. Det kändes mer skrämmande än uppmuntrande om jag ska vara ärlig. Och tipsen kring hur man "kontrollerar" publiken när en telefon ringer eller om någon går kändes rent utsagt plumpa, inte alls något som jag skulle vilja tillämpa.

Nej den här föll mig verkligen inte i smaken och ärligt sagt så tror jag inte att jag var i den riktiga målgruppen. Jag vill gärna bli en bättre talare, inte en bättre ståupp-komiker.
Någon ståupp-komiker där ute som känner för att dela med sig av vad du tyckte om boken? Gav den dig något?

Nej, det var helt enkelt inget för mig.

Finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

Den oändliga visheten - Dalai Lama

Titel: Den oändliga visheten
Författare: Dalai Lama (sammanställning av råd)
Originaltitel: Ocean of wisdom : guidelines for living
Sidantal: 80
Bindning: Pocket
Förlag: Wahlström och Widstrand
Utgiven: 1996
Betyg: 3 av 5

Beskrivning från Bokus:
"Undertitel: Råd för ett gott liv.

Denna bok innehåller råd från en framstående andlig mästare, den Fjortonde Dalai Lama, det tibetanska folkets andliga och världslige ledare. Det är vackra och inspirerande tankar, byggda på en oändlig vishet. Boken är en sammansällning av texter ur tal som Dalai Lama hållit vid olika tillfällen över hela världen. Dess budskap är enkelt och samtidigt myket svårt, omgestaltande och befriande. Dalai Lamas ord är frön som sås från hans hjärta in i våra, och vi måste öppna våra sinnen för att kunna ta emot dem."

Min kommentar:
En förvånansvärt kort bok för att innehålla oändlig visdom.

Skämt åsido, det finns en hel del tänkvärda poänger i den här boken. Mycket är bara "banka in i ditt huvud samma budskap tio gånger"-saker, men det är de viktiga sakerna som man ofta glömmer. Det kanske är så att de behöver bankas in, vad vet jag? Påminnas om dem lite då och då bör man i alla fall.

Lite för mycket av allt för min smak även om den hade sina poänger. Vissa saker kändes bara klyschiga och upprepade, även om de är sanna, hade svårt att ta till mig det och hålla koncentrationen uppe.

Läsvärd.

Vindens namn (del 1) - Patrick Rothfuss

Titel: Vindens namn (del 1)
Författare: Patrick Rothfuss
Originaltitel: The name of the wind
Serie: The Kingkiller Chronicle #1
Sidantal: 391
Bindning: Pocket
Förlag: Ponto Pocket
Utgiven: 2011
Betyg: 3,5 av 5

Beskrivning från Adlibris:
"Jag heter Kvothe. Jag har rövat tillbaka prinsessor från kungar som sover i ättehögar. Jag brände ned staden Trebon. Jag har tillbringat natten med Felurian och kommit därifrån med förståndet och livet i behåll. Jag blev relegerad från universitetet när jag var yngre än de flesta är när de blir insläppta. Vägar som andra fruktar att tala om på dagarna går jag på i månsken. Jag har talat med gudar, älskat kvinnor och skrivit sånger som får trubadurerna att gråta. Ni har kanske hört talas om mig.
Så börjar Kvothe berättelsen om sitt händelserika liv. I Patrick Rothfuss enastående debut får vi lära känna Kvothe som en beryktad magiker, en skicklig tjuv, en mästerlig musiker och ökänd mördare. Men Vindens namn är så mycket mer - för berättelsen avslöjar sanningen bakom legenden.

Vindens namn ges ut i två volymer och är första delen i trilogin Berättelsen om kungadråparen."

Min kommentar:
Den har stått på hyllan så oförsvarligt länge att jag faktiskt hade dåligt samvete när jag väl började med den. Har tänkt på den så ofta att det kändes som om jag höll på med den fast jag egentligen läste andra böcker. Det var helt enkelt dags att ta sig an den.
Och det har tagit sin lilla tid. Det tog 120 sidor innan jag på riktigt började komma in i, och sympatisera med, boken och dess karaktärer. Jag ska villigt erkänna att jag nästan grät när lutan gick sönder, ni som läst den vet säkert precis vad jag menar. Ni andra: det var obeskrivligt sorgligt och i mina ögon känslomässigt värre skildrat än det som hänt tidigare, eller det kanske bara gjorde det mer äkta? Jag vet inte, men bra var det.

Men det blir ibland lite mycket. Andningspauserna mellan Kvothes berättande är välbehövliga och kunde ha varit fler, att läsa om någons lidande är så jobbigt.

Något som störde mig redan från första början är Kvothes namn. Han heter Kvothe egentligen, men när han vill gå under jorden och vara hemlig tar han sig det otroligt avlägsna namnet Kote. Alltså det är som att heta Pierre och ha ett spionnamn som är Per. "Hej du kan kalla mig Jame Bhond, jag försöker vara lite hemlig förstår du. Egentligen heter jag James Bond." Svaret på det skulle bli ett dröjande "Ooooookeeeej" med ett skeptiskt ansiktsuttryck.
Men vem vet, det kanske finns en förklaring till namnet i del 2 av berättelsen, något kryptiskt men genialiskt som jag i mitt oupplysta tillstånd ännu inte vet.

Ett tag kände jag verkligen "Team Kvothe!!", för vem sympatiserar inte med en underdog? Någon som har alla oddsen emot sig och som blir dömd från början men som slår alla med häpnad? Men det avtar lite när jag tycker att Kvothe beter sig dumt, fast vem är egentligen perfekt? Gör hans dumheter honom mänsklig eller till en dålig karaktär bokligt sätt? Ibland önskar jag att jag var med i en bokcirkel.

Jag blev inte jätteimponerad av den här boken. Den var bra men inte mycket mer än så. Jag kommer inte ge mig på del 2 inom någon snar framtid men eventuellt någon gång efter det.

Finns hos Adlibris, CDON och Bokus.

Åttio dagar gul - Vina Jackson

Titel: Åttio dagar gul
Författare: Vina Jackson (psudonym)
Originaltitel: Eighty days yellow
Serie: Åttio dagar #1
Sidantal: 318
Binding: Inbunden
Förlag: Xstory
Utgiven: 2012
Betyg: 0 av 5

Beskrivning från Adlibris:
"Åttio dagar gul är en oemotståndlig erotisk berättelse i samma anda som Femtio nyanser-serien. Romantisk, vågad och omöjlig att lägga ifrån sig. Och snart följer fortsättning med Åttio dagar blå ochÅttio dagar röd.

Summer - ung, vacker, sensuell och begåvad violinist - är fången i en trist relation med en man som är ointresserad av erotik. Hon går helt upp i sin musik, mest Vivaldi och Mendelssohn, och för att förtjäna sitt uppehälle spelar hon i Londons tunnelbana.

När ett fyllo förstör hennes fiol får hon ett överraskande erbjudande från Dominik, en universitetslärare med starka och speciella begär. Han är helt förtrollad av Summer sedan han sett henne spela och vill ge henne en exklusiv fiol. Men han har ett villkor: hon måste först spela för honom - naken och i hans hem.

Summer och Dominik kastar sig in i en halsbrytande erotisk relation med många komplicerade förvecklingar, lika oförutsägbara som spännande. Summer får chansen att uppleva och bejaka en mörk sida av sin sexualitet som hon tidigare hållit tillbaka. Men snart förstår hon att njutning också kan betyda smärta.

Kan en relation så fylld av uppslukande passion överleva?"

Min kommentar:
Jag läste ut boken men var tvungen att hoppa över en del mot slutet på grund av att jag blev så illa berörd.

VARFÖR?? Kvinnor som inte kan säga nej fast de vill det, varför? Män som utnyttjar, varför? Jag erkänner: jag blir asförbannad.
Ring Dominik, låt en man rädda dig för du själv har ju absolut ingen utväg ur situationen på egen hand? Jag är arg. Summer blir grovt utnyttjad, jag skulle vilja säga våldtagen, och hon vet inte ens om det.
En sak hade varit om hon faktiskt velat det, men här gör hon ju uppenbarligen inte det.

Romantiskt? Inte ett dugg.
Erotiskt? Bittert skratt på det.

Dramaturgisk kurva? Nej.

Och vad är grejen med Dominik? Han verkar ju ha ungefär lika stor personlighet som en sko. Christian från Fifty Shades hade ju i alla fall NÅNTING. Suck.

Detta är en totalsågning av en bok som jag trots allt läste ut men som bara har lämnat mig illa berörd och arg över timmarna jag slösade bort med att läsa den.
Jag kan verkligen inte rekommendera den. Vill man läsa om BDSM finns det säkert betydligt bättre böcker, den här var ju snarast bara grymt avskräckande och oroväckande.

Känner du att du vill ta del av lite dålig litteratur som är välskriven i jämförelse med Fifty shades men som är ungefär lika givande som att sitta i kalla blöta kläder och se när färg torkar så finns boken att köpa här:
Adlibris, CDON och Bokus.