Drama - Sylvia Day

Titel: Drama
Författare: Sylvia Day
Originaltitel: Ask for it
Sidantal: 297
Bindning: Häftad
Förlag: Bookmark
Utgiven: 2013
Betyg: 4,5 av 5

Beskrivning från Adlibris:
"LIKA SPÄNNANDE SOM FÖRFÖRANDE
I Sylvia Days sensuella thriller har agenten Marcus Ashford en krona att skydda, ett mord att lösa och en tidigare kärlek att vinna tillbaka.

London i slutet av 1700-talet. Marcus har aldrig kommit över Elizabeth, och när det två åter möts, är hon nybliven änka och i fara på grund av en kodad dagbok som hennes make lämnat efter sig.

Det blir ett perfekt tillfälle för Lord Marcus att ta Lady Elizabeth under sitt beskydd och förföra henne till hon inser att han är hennes livs kärlek. Bland spionage och mordgåtor möts de två i en sensuell kamp, där alla vapen är tillåtna."

Min kommentar:
När man läser den här boken får man fundera över var gränsen för våldtäkt går. Det är vad som hindrar mig från att se det här som en erotisk bok. Erotiken känns så tveeggad större delen av tiden. Men å andra sidan kanske det är jag som är färgad av det skimrande "vi-har-lite-problem-men-såklart-löser-sig-allt-och-vi-möts-på-halva-vägen"-grejen. Day har ibland en fantastisk förmåga att ta fram det svåra i relationerna till andra, att visa att det inte är så väldigt smidigt hela tiden.
Hela konceptet öppnar upp för en inre diskussion med mig själv. Stort plus för läsupplevelsen som helhet.

Karaktärerna säger jag bara. Trovärdiga och man kan ibland ta på frustrationen, otroligt bra skrivet. Avsaknaden av kontroll och hur svår kommunikation kan vara i vissa avseenden, det finns där. Samt svårigheterna i hur man ska kunna komma någon nära, inte bara fysiskt utan psykiskt också.

Upplösningen kändes sådär. Jag hade på känn hur en del av det låg till ett bra tag innan. Men jag tycker annars att spänningen var bra och utspridd. Speciellt på balen, kanon säger jag bara!
Jag gillar Elisabeth av flera anledningar, men jag ska inte spoila varför. Det får man helt enkelt ta reda på själv!

Måste skänka en fundering till varför karaktärer alltid är så våldsamt snygga. De är vältränade, smala och vackrast i hela rummet. Alla vänder sig om och tittar. Men de har bara ögon för varandra. Varför är det så? Har man våldsamt mycket tid för att träna som adelsman/adelskvinna?

Vet inte om jag välkomnar det grövre språkbruket eller inte, ibland passar det och ibland känns det otroligt ovant för den miljön. Men som författare får man ju ta sig de språkliga friheter som man vill. Och i detta fall kanske det är just det som skiljer boken från mängden, blandningen mellan då och nu.

Som ni ser så gav jag boken ett högt betyg. Det beror på en spännande historia, bra karaktärer och lite oväntade händelser med jämna mellanrum. För att inte tala om sträckläsningsvarningen! Har en massiv bokbaksmälla efter den här boken, härligt!

Finns hos Adlibris, Bokus och CDON