Författare: Elizabeth Wein
Originaltitel: Code namne Verity
Sidantal: 330
Sidantal: 330
Bindning: Häftad
Förlag: Gilla Böcker
Utgiven: 2013
Betyg: 4 av 5
Beskrivning från Adlibris:
"New York Times-hyllad roman för unga vuxna om Andra världskriget.
Året är 1943. Ett brittiskt plan kraschlandar i Frankrike och en spion blir tillfångatagen och förhörd. Gömd i en lada väntar hennes bästa vän på livstecken. Under tortyr skriver den fängslade spionen Queenie ner allt hon vet om den brittiska underrättelsetjänsten. Men i takt med att bakgrundshistorien rullas upp, och vänskapen mellan henne och piloten Maddie beskrivs, så förändras också perspektivet. Är Queenie den hon utger sig för att vara, och vem skriver hon egentligen för? När det blir dags för Maddie att berätta sin del av historien faller bitarna på plats, och koden knäcks.
"Kodnamn Verity" är såväl en tragisk historieskildring som ett spännande spionäventyr, och samtidigt en fängslande utvecklingsroman. Om mod och styrka, vänskap och blodsband, och hur långt vi är beredda att gå för dem som står oss nära."
Året är 1943. Ett brittiskt plan kraschlandar i Frankrike och en spion blir tillfångatagen och förhörd. Gömd i en lada väntar hennes bästa vän på livstecken. Under tortyr skriver den fängslade spionen Queenie ner allt hon vet om den brittiska underrättelsetjänsten. Men i takt med att bakgrundshistorien rullas upp, och vänskapen mellan henne och piloten Maddie beskrivs, så förändras också perspektivet. Är Queenie den hon utger sig för att vara, och vem skriver hon egentligen för? När det blir dags för Maddie att berätta sin del av historien faller bitarna på plats, och koden knäcks.
"Kodnamn Verity" är såväl en tragisk historieskildring som ett spännande spionäventyr, och samtidigt en fängslande utvecklingsroman. Om mod och styrka, vänskap och blodsband, och hur långt vi är beredda att gå för dem som står oss nära."
Min kommentar:
Jag kan inte påstå att boken fångade mig direkt. Det tog nog en 50 sidor innan jag insåg att nattsömnen skulle bli förstörd, sedan var det kört. Jag var bara tvungen att läsa ut den och få ett slut på historien. När man somnar medan karaktären lider känns det som om att man drar ut på den karaktärens lidande, vilket ju är befängt. Men det känns i alla fall så för mig.
Jag sträckläste och lusläste, försökte hitta twisten eller kryphålen (eftersom jag förstått att det skulle finnas NÅNTING åt det hållet). Blev jag besviken? Både ja och nej, över utgången helt klart. Annars var det ganska smart upplagt även om jag gärna ser Wein skriva en bok till där hon använder något liknande fast mer avancerat, det märks ibland att det är en ungdomsbok eftersom språket är relativt enkelt och upplägget också. Det är inget dåligt i det här fallet.
Men som sagt, jag skulle gärna se att Wein skrev för den äldre publiken och mer avancerat, det skulle jag garanterat läsa!
Välskrivet. Rekommenderas!
sv: Ja men funderar du någonting kring chinese crested,finsk lapphund, svensk lapphund, lapskvall hund, tyskt spets mittelspitz eller Cavalier king charles spaniel så är jag i alla fall lite insatt ;)
SvaraRadera