Författare: RaeAnn Thayne
Originaltitel: Blackberry summer
Sidantal: 345
Bindning: Pocket
Förlag: Harlequin
Utgiven: 2013
Betyg: 4 av 5
Beskrivning från Adlibris:
"CLAIRE BRADFORD BEHÖVER ÖPPNA ÖGONEN
Vad hon däremot inte behöver är en tragisk bilolycka. Som ensamstående mamma och ägare till en framgångsrik smyckesaffär lever Claire ett enkelt och ganska förutsägbart liv i Hope's Crossing i Colorado. Så vad spelar det för roll om hon inte har tid för romantik? Det är åtminstone vad hon intalar sig själv, speciellt när hennes bästa väns sexige yngre bror återvänder till staden i rollen som ny polischef.
Men när olyckan tvingar Claire att ta det lugnt och förlita sig på andra - i synnerhet på Riley McKnight - inser hon att saker och ting måste förändras. Och inte bara i hennes eget liv.
Vågen av rån som begåtts av ungdomar i staden och som föranlett den hemska olyckan blir som en väckarklocka för alla i Hope's Crossing. Känslan av samhörighet har gått förlorad under senare år, men en mystisk välgörare inspirerar stadens invånare och öppnar upp för nya spännande möjligheter medan sommaren närmar sig."
Min kommentar:
Björnbärssommar är en fin historia som känns väldigt realistisk, du har en småstad där alla vet allt om alla. Grannen ser dig och så vidare. Du har en återvändande före detta badboy som alla kommer ihåg som just badboy, och du har en kvinna med två barn som vägrar att vara hjälplös.
Claire, huvudrollsinnehavaren, är en kvinna som jag kan beundra lite, hennes sätt att acceptera hennes exmakes nya fru känns moget, så moget det kan bli i hennes situation i alla fall.
Allt är verkligen inte gröna ängar med blommor på utan det är faktiskt ganska tragiskt emellanåt, detta gör att jag liksom de andra i berättelsen ser fram emot Ge hopp-dagen. Det hade kunnat bli klyschigt på gränsen till illamående men nej, Thayne gör detta mycket bra.
Jag sträckläste, förstod och relaterade till karaktärerna i boken. Det var en fin upplevelse och jag ser fram emot att läsa mer. Rekommenderas!
Finns på Adlibris, Bokus och CDON.
SV: Näedu, det kan man verkligen undra!
SvaraRadera