Författare: Fay Weldon
Originaltitel: The life and loves of a She-devil
Sidantal: 290
Bindning: Pocket
Förlag: Massolit
Utgiven: 2012
Betyg: 4 av 5
Beskrivning från Adlibris:
"Ruth hade aldrig tänkt på sig själv som en hondjävul. Tvärtom: en skötsam hustru och tvåbarnsmor i en välordnad förort, kraftig och klumpig, utan ett uns av den graciösa skönhet som Mary Fisher är så rikligt begåvad med. Mary Fisher, som bor i ett fantastiskt fyrtorn, skriver kärleksromaner och äter rökt lax och dricker champagne till middag. Som Ruths man just avslöjat att han har ett passionerat förhållande med.
Nej, Ruth har aldrig tänkt på sig själv som en hondjävul, men under de veckor som följer bränner hon ner familjens hus, har sex med traktens fyllo, lämnar sina barn och ger sig ut på en personlig hämndodyssé. "
Min kommentar:
Unni Drugge har skrivit ett förord till den här boken där hon bland annat reflekterar över det feministiska temat i boken samt rätt och fel, himla intressant och något som gav mig något extra att tänka på medan jag läste.
Min första reaktion när jag läser boken är medlidande för Ruth och på gränsen till rent hat mot Bobbo, maken till ondskefull mansgris får man ju leta efter! Äktenskapets brister är Ruths fel, hon gör inte tillräckligt. Hon ska bara finnas till och lyssna på Bobbos utomäktenskapliga eskapader och tycka synd om honom. Hon ska bara, hela tiden.
När Bobbo verkligen går över gränsen och lämnar Ruth och barnen för att få leva i sitt privata paradis samtidigt som han tänker vara snål mot både fru och barn, då kan jag verkligen tycka att det Ruth gör därefter är rättfärdigat. Mitt hat mot Bobbo har blossat upp i samma takt som Fay Weldon skriver om det.
Men någonstans där stillnar det för ett ögonblick när jag tänker på de stackars barnen som används som brickor i ett spel de inte fått välja om de vill spela. Jag lider med barnen, har medlidande för Ruth och hat för Bobbo. Mary Fischer? Ja vad ska man säga, jag tycker inte om henne men det är fortfarande Bobbo som är det stora objektet för mitt ogillande.
Ju längre boken går och man får se precis hur hemsk och manipulerande Ruth är mot både den ena och den andra så börjar jag hata henne också. Hon lämnar i och för sig en hel del människor efter sig som mår mycket bättre efter hon dragit fram, men hennes manipulativa sätt skrämmer mig lite. Graden av hur uttänkt allting är och hur länge hon väntar är otrolig.
Mot slutet av boken har jag börjat avsky henne och betraktar henne som psykiskt sjuk, jag förstår inte riktigt var hon vill komma med alla sina förändringar och vad hon vill uppnå mer än att bevisa för sig själv att hon kan vara Mary Fischer. Men det slår mig mot slutet att hon har blivit precis som Bobbo, den misshandlade har blivit den som misshandlar. Cirkeln är sluten och i mitten står två barn som fått lida för det.
Hemsk på flera sätt men helt klart läsvärd.
Finns i pocket på Adlibris, Bokus och CDON.
Finns även inbunden på Adlibris, Bokus och CDON.
Har sett filmen men har så länge funderat på att läsa boken. Får nog ta och göra det.
SvaraRaderaDet är helt klart värt det, men den skiljer sig en hel del från filmen, eller tvärt om eller hur man nu vill se på saken.
Radera