Titel: The Call of the Wild
Författare.: Jack London
Sidantal: 144
Bindning: E-bok
Utgiven: 1903 (första)
Förlag: HarperCollins
Betyg: 4,5 av 5
Beskrivning från Adlibris:
"'Deep in the forest a call was sounding, and ...he felt compelled to turn his back upon the fire, and to plunge into the forest.' Half St. Bernard, half sheepdog, Buck is stolen away from his comfortable life as a pet in California and sold to dog traders. He soon finds himself aboard a ship, on its way to Northern Canada. Surrounded by cruelty, Buck's natural instincts and behaviour begin to emerge as he works as a mail carrying sled dog, scavenging for food, protecting himself against other dogs and sleeping out in the cold snow. Sold to a group of American gold hunters who are inexperienced living in the wilderness, the dogs are treated badly and as misfortune besets them, Buck is saved by John Thornton. Indebted to his new master, Buck remains by Thornton's side, saving him from drowning and protecting him with fierce loyalty throughout their time together. However, Buck can not deny the strong lure of the wilderness around him.Exciting and action-packed, Call of the Wild explores the timeless relationship between man and dog, and the inevitable draw of primitive instincts that pull Buck away from civilization and humanity towards the lawless and harsh wilderness."
Min kommentar
En mycket lätt- och snabbläst klassiker, även på engelska. Den är medryckande och välskriven, det märks att den är lite mer kommersiell än andra klassiker (kan jag tycka). Jag förstår verkligen varför den har blivit så populär.
Buck beskrivs lite som en superhjälte, lite som jag själv hade beskrivit en superhjälte när jag var liten. Buck är större och bättre, smartare och mer uttänkt än alla andra karaktärer. Han lär sig och vinner mot alla odds, typisk hjälte eller hur?
Jag tror att jag såg en filmatisering av boken när jag var liten, och den var bra har jag för mig. Med ett utgångsmaterial som det här kan det knappast bli något annat än bra.
Väl värd tiden och verkligen en klassiker som jag rekommenderar!
Finns hos Adlibris, Bokus och CDON.
17 augusti 2015
16 augusti 2015
En man som heter Ove - Fredrik Backman
Titel: En man som heter Ove
Författare: Fredrik Backman
Sidantal: 347
Bindning: Inbunden
Utgiven: 2013
Förlag: Forum
Betyg: 4 av 5
Beskrivning från Adlibris:
"En roman om kärlek, ordentliga verktyg och vikten av att alltid köra Saab
Ove är 59. Han kör Saab. Folk kallar honom ”bitter” och ”grannarnas skräck”. Men Ove är fan inte bitter, grymtar han. Han går väl bara inte runt och flinar jämt!
Varje morgon tar Ove sin inspektionsrunda i kvarteret. Flyttar cyklar och kontrollerar källsorteringstunnorna. Trots att det är flera år sedan han avsattes som ordförande på bostadsrättsföreningens årsstämma. Eller ”den där statskuppen”, som Ove själv bara minns den.
Men bortom den vresige ordningsmannen finns en historia och en sorg. Så när de nyinflyttade grannarna i radhuset mittemot en novemberdag råkar förstöra Oves brevlåda blir det upptakten på en komisk och hjärtevärmande berättelse om tilltufsade katter, oväntad vänskap och den uråldriga konsten att backa med släp. Som kommer förändra en man och en bostadsrättsförening i grunden."
Min kommentar
Det tog lång tid innan jag vågade läsa den här boken, på grund av all hype. När jag väl tog mig an boken var det med något mer realistiska förhoppningar.
Ove är en mycket bitter människa, en som jag hatat om jag mött honom själv, men som jag älskar att läsa om. Jag undrar om han finns på riktigt där ute, den här Ove. Han verkar vara en samling karaktärsdrag dragna till sin spets och sedan en bit till. Många meningar måste jag fundera över hur lång tid det tog att konstruera, de är underfundiga och riktigt smart upplagda. Det är en del av komiken för mig, dessa uttänkta meningar!
Jag utövade en del högläsning, en del ville jag bara dela med mig av. Det var så bra!
Men jag är lite kluven, till stor del känns det genialiskt men så finns det ett litet men. Det var så mycket i en och samma bok. Ove är en sådan hjälte, fast han inte själv vill se sig som det. Ove råkar ut för så mycket att det slutar kännas rimligt. Det blir en amerikansk känsla över det hela, lite "slutet gott allting gott, med en hjältes hjälp", lite för perfekt för mig. Men när jag läser annan feelgood så är det inte något som stör mig, så lite inkonsekvent är jag allt i min bedömning...
Karaktärerna här passar in så perfekt, de löser problemen lite väl enkelt. Kanske är jag färgad av andra böcker jag läst där karaktärernas planer sällan går i lås så lätt.
Boken är riktigt bra och jag förstår hypen nu, jag önskar bara att jag varit en av de första som läst den.I vilket fall så rekommenderar jag den här boken, även om jag misstänker att jag är sist på bollen i det här fallet.
Finns hos Adlibris, Bokus och CDON.
Författare: Fredrik Backman
Sidantal: 347
Bindning: Inbunden
Utgiven: 2013
Förlag: Forum
Betyg: 4 av 5
Beskrivning från Adlibris:
"En roman om kärlek, ordentliga verktyg och vikten av att alltid köra Saab
Ove är 59. Han kör Saab. Folk kallar honom ”bitter” och ”grannarnas skräck”. Men Ove är fan inte bitter, grymtar han. Han går väl bara inte runt och flinar jämt!
Varje morgon tar Ove sin inspektionsrunda i kvarteret. Flyttar cyklar och kontrollerar källsorteringstunnorna. Trots att det är flera år sedan han avsattes som ordförande på bostadsrättsföreningens årsstämma. Eller ”den där statskuppen”, som Ove själv bara minns den.
Men bortom den vresige ordningsmannen finns en historia och en sorg. Så när de nyinflyttade grannarna i radhuset mittemot en novemberdag råkar förstöra Oves brevlåda blir det upptakten på en komisk och hjärtevärmande berättelse om tilltufsade katter, oväntad vänskap och den uråldriga konsten att backa med släp. Som kommer förändra en man och en bostadsrättsförening i grunden."
Min kommentar
Det tog lång tid innan jag vågade läsa den här boken, på grund av all hype. När jag väl tog mig an boken var det med något mer realistiska förhoppningar.
Ove är en mycket bitter människa, en som jag hatat om jag mött honom själv, men som jag älskar att läsa om. Jag undrar om han finns på riktigt där ute, den här Ove. Han verkar vara en samling karaktärsdrag dragna till sin spets och sedan en bit till. Många meningar måste jag fundera över hur lång tid det tog att konstruera, de är underfundiga och riktigt smart upplagda. Det är en del av komiken för mig, dessa uttänkta meningar!
Jag utövade en del högläsning, en del ville jag bara dela med mig av. Det var så bra!
Men jag är lite kluven, till stor del känns det genialiskt men så finns det ett litet men. Det var så mycket i en och samma bok. Ove är en sådan hjälte, fast han inte själv vill se sig som det. Ove råkar ut för så mycket att det slutar kännas rimligt. Det blir en amerikansk känsla över det hela, lite "slutet gott allting gott, med en hjältes hjälp", lite för perfekt för mig. Men när jag läser annan feelgood så är det inte något som stör mig, så lite inkonsekvent är jag allt i min bedömning...
Karaktärerna här passar in så perfekt, de löser problemen lite väl enkelt. Kanske är jag färgad av andra böcker jag läst där karaktärernas planer sällan går i lås så lätt.
Boken är riktigt bra och jag förstår hypen nu, jag önskar bara att jag varit en av de första som läst den.I vilket fall så rekommenderar jag den här boken, även om jag misstänker att jag är sist på bollen i det här fallet.
Finns hos Adlibris, Bokus och CDON.
Jag är tillbaka!
Det blev inte riktigt en hel vecka, men vad fort tiden går när man har roligt! Jag har haft så mysigt, resan var som massage för själen.
Läsningen då? Jo då, The Call of the Wild och En man som heter Ove blev lästa. Så jag är riktigt nöjd med utgången läsmässigt också.
Det ni ser på bilden är Dalälven, jag badade där. Inte varmt kan jag säga, men jösses så uppfriskande!
Recension av böckerna kommer upp idag och imorgon. Vad jag ska läsa härnäst har jag inte bestämt än. Först på prio-listan är uppackning och städning, läsningen får komma efter det.
Hoppas ni har det bra där ute!
Läsningen då? Jo då, The Call of the Wild och En man som heter Ove blev lästa. Så jag är riktigt nöjd med utgången läsmässigt också.
Det ni ser på bilden är Dalälven, jag badade där. Inte varmt kan jag säga, men jösses så uppfriskande!
Recension av böckerna kommer upp idag och imorgon. Vad jag ska läsa härnäst har jag inte bestämt än. Först på prio-listan är uppackning och städning, läsningen får komma efter det.
Hoppas ni har det bra där ute!
10 augusti 2015
Åker på semester till Dalarna i en vecka!
Jag försvinner iväg och kommer stänga av elektronik och kontakt med den yttre världen. Förhoppningsvis blir det mycket avslappning och läsning, packen med böcker som jag ska ha med mig är stor och jag hoppas på att en blir läst i alla fall. Hoppas ni har det bra!
9 augusti 2015
Wool - Hugh Howey
Titel: Wool
Författare: Hugh Howey
Serie: Silo #1
Sidantal: 576
Bindning: E-bok
Utgiven: 2012
Förlag: Random House
Betyg: 5 av 5
Beskrivning från Adlibris:
"This title is an epic story of life, love and survival at all odds and one of the most-talked and anticipated books of the year. In a ruined and hostile landscape, in a future few have been unlucky enough to survive, a community exists in a giant underground silo. Inside, men and women live an enclosed life full of rules and regulations, of secrets and lies. To live, you must follow the rules. But some don't. These are the dangerous ones; these are the people who dare to hope and dream, and who infect others with their optimism. Their punishment is simple and deadly. They are allowed outside. Jules is one of these people. She may well be the last."
Min kommentar
Jösses vilken bok. Som en korsning mellan Game of Thrones och Divergent typ. Ett helt samhälle, fullt av intriger och makthungriga människor. Konspirationer som är bortom vanliga människors förståelse, och folk som vägrar finna sig i dem.
Det jag uppskattar mest med den här boken är förmågan att visa att inget någonsin är enkelt, det är verkligen inte bara svart eller vitt. Folk kommer göra det som de är övertygade är det bästa, att sen få följa dem när de inser att deras beslut gjordes på svaga grunder. När de inser att beslutet som togs skulle ha varit annorlunda om de bara vetat mer, det är häftigt. Howey har en helt otrolig förmåga att väva dessa intrikata nät av information och mentaliteter, en förmåga som jag vill likna med George R. R. Martin.
Jag gillar att något som börjar med endast en karaktär sakta expanderar till att innefatta många fler. Den smidiga övergången är beundransvärd och ger boken ett strukturellt övertag gentemot många andra böcker.
Ofta skakar jag på huvudet åt många av besluten som tas, jag vet ju ibland mer än karaktärerna. Men i de fall som jag inte vet mer så hejar jag ivrigt på dem i sina äventyr, tills jag får mer information och drabbas av samma chockade stadium av upplysning som karaktärerna gör. Fantastiskt helt enkelt.
Spoliers: förstår det som att vi inte ska återvända till silo 18 baserat på Q&A i bokens slut. Det tycker jag är synd, jag vill veta mer om hur det går för Juliette och Lucas. Här kommer relationsmänniskan i mig fram, får den kärleken blomstra så vill jag så gärna läsa om den. Jag vill också se hur informationen om de andra silosarna tas emot av folket i silo 18, hur de hanterar informationen och vad de väljer att göra. Men om jag förstår det rätt så ska den sista boken (enligt Q&A) vara The silo wars? Låter ju lovande!
Läskigt med den stora manualen, att den finns och att det funnits så mycket tid och experiment för att kunna framställa den.
Ja ser en läskig koppling mellan meningen "Vi gjorde det här", men klimathotet som finns nu. Det är gjort av oss, skulle vi kunna hamna i silos i framtiden? Tanken känns skrämmande men inte otänkbar.
Jag är fortfarande fundersam på om 50 silos är allt som finns. Det känns som om att det här likagärna skulle kunna vara ett experiment i ett experiment.
Det finns så otroligt mycket att säga om den här boken, så mycket att fundera över. Det fanns bokcirkelfrågor i slutet av mitt exemplar och jag är övertygad om att den här boken är perfekt i en bokcirkel. Jag är fortfarande fundersam över själva titeln, varför just Wool? Någon som har några teorier?
Det här kan mycket väl vara årets bästa bok, läs den!
Finns hos Bokus, Adlibris och CDON.
Författare: Hugh Howey
Serie: Silo #1
Sidantal: 576
Bindning: E-bok
Utgiven: 2012
Förlag: Random House
Betyg: 5 av 5
Beskrivning från Adlibris:
"This title is an epic story of life, love and survival at all odds and one of the most-talked and anticipated books of the year. In a ruined and hostile landscape, in a future few have been unlucky enough to survive, a community exists in a giant underground silo. Inside, men and women live an enclosed life full of rules and regulations, of secrets and lies. To live, you must follow the rules. But some don't. These are the dangerous ones; these are the people who dare to hope and dream, and who infect others with their optimism. Their punishment is simple and deadly. They are allowed outside. Jules is one of these people. She may well be the last."
Min kommentar
Jösses vilken bok. Som en korsning mellan Game of Thrones och Divergent typ. Ett helt samhälle, fullt av intriger och makthungriga människor. Konspirationer som är bortom vanliga människors förståelse, och folk som vägrar finna sig i dem.
Det jag uppskattar mest med den här boken är förmågan att visa att inget någonsin är enkelt, det är verkligen inte bara svart eller vitt. Folk kommer göra det som de är övertygade är det bästa, att sen få följa dem när de inser att deras beslut gjordes på svaga grunder. När de inser att beslutet som togs skulle ha varit annorlunda om de bara vetat mer, det är häftigt. Howey har en helt otrolig förmåga att väva dessa intrikata nät av information och mentaliteter, en förmåga som jag vill likna med George R. R. Martin.
Jag gillar att något som börjar med endast en karaktär sakta expanderar till att innefatta många fler. Den smidiga övergången är beundransvärd och ger boken ett strukturellt övertag gentemot många andra böcker.
Ofta skakar jag på huvudet åt många av besluten som tas, jag vet ju ibland mer än karaktärerna. Men i de fall som jag inte vet mer så hejar jag ivrigt på dem i sina äventyr, tills jag får mer information och drabbas av samma chockade stadium av upplysning som karaktärerna gör. Fantastiskt helt enkelt.
Spoliers: förstår det som att vi inte ska återvända till silo 18 baserat på Q&A i bokens slut. Det tycker jag är synd, jag vill veta mer om hur det går för Juliette och Lucas. Här kommer relationsmänniskan i mig fram, får den kärleken blomstra så vill jag så gärna läsa om den. Jag vill också se hur informationen om de andra silosarna tas emot av folket i silo 18, hur de hanterar informationen och vad de väljer att göra. Men om jag förstår det rätt så ska den sista boken (enligt Q&A) vara The silo wars? Låter ju lovande!
Läskigt med den stora manualen, att den finns och att det funnits så mycket tid och experiment för att kunna framställa den.
Ja ser en läskig koppling mellan meningen "Vi gjorde det här", men klimathotet som finns nu. Det är gjort av oss, skulle vi kunna hamna i silos i framtiden? Tanken känns skrämmande men inte otänkbar.
Jag är fortfarande fundersam på om 50 silos är allt som finns. Det känns som om att det här likagärna skulle kunna vara ett experiment i ett experiment.
Det finns så otroligt mycket att säga om den här boken, så mycket att fundera över. Det fanns bokcirkelfrågor i slutet av mitt exemplar och jag är övertygad om att den här boken är perfekt i en bokcirkel. Jag är fortfarande fundersam över själva titeln, varför just Wool? Någon som har några teorier?
Det här kan mycket väl vara årets bästa bok, läs den!
Finns hos Bokus, Adlibris och CDON.
2 augusti 2015
Ett mord annonseras - Agatha Christie
Titel: Ett mord annonseras
Författare: Agatha Christie
Originaltitel: A Murder is Announced
Serie: Miss Marple #5
Sidantal: 212
Binding: Pocket
Utgiven: 1986 (första 1950)
Förlag: Bonnier Pocket
Betyg: 3 av 5
Beskrivning från Adlibris:
""Härmed tillkännages att ett mord kommer att äga rum på Little Paddocks fredagen den 29 oktober klockan 6.30 e.m." Annonsen i den lilla lokaltidningen väcker förvåning och förskräckelse hos många i staden. Det måste väl ändå vara en lek eller ett skämt? Besegrade av sin nyfikenhet avlägger miss Blacklocks grannar och vänner visit på Little Paddocks på fredagskvällen. Precis klockan halv sju slocknar ljuset och tre skott går av och Miss Marple är en av gästerna. "
(Felaktig beskrivning dock, Marple är aldrig där på den bjudningen).
Min kommentar
Det är nog inte en fördel att ha sett serien innan man läser boken, så känner i alla fall jag i det här fallet. Jag vet vem mördaren är och knyter ihop trådarna innan karaktärerna gör det. Något som förstör stämningen litegrann. Sen är jag lite bitter över kärlekshistorien som inte stämmer överrens med serien, här måste jag säga att serien är mycket bättre.
Jämförelsen blir dock ständigt orättvis eftersom jag är så förtjust i serien. Orättvisan fortsätter till betygssättningen som kommer bli lägre än jag hoppats. Inte bara på grund av skillnader och jämförelser utan också för att översättningen haltade lite på sina håll. Historien gjorde också en del hopp som ställde till det.
Boken ska dock ha beröm för att ha rett ut arvsfrågan på ett sätt som serien missar, enligt mitt tycke.
Jag tycker så synd om Bunny, jag tycker om henne samtidigt som jag irriterar mig på henne.
Vad hände med Mitzis dialekt? I ena stunden är det knappt sammanhängande meningar, i nästa är det perfekt rent språkmässigt? Känns lite konstigt.
Spoiler-tankar:
-Jag gillade kärlekshistorien mellan Amy och Hinch i serien, synd att den inte var densamma i boken. Men så gjordes ju serie och bok i två helt olika tidsåldrar också.
-Jag köper inte kärleken mellan Edmund och Philippa, han känns inte sympatisk och hon är så kall.
Den var bra, men inte en av Christies bästa.
Finns hos Adlibris, Bokus och CDON.
Författare: Agatha Christie
Originaltitel: A Murder is Announced
Serie: Miss Marple #5
Sidantal: 212
Binding: Pocket
Utgiven: 1986 (första 1950)
Förlag: Bonnier Pocket
Betyg: 3 av 5
Beskrivning från Adlibris:
""Härmed tillkännages att ett mord kommer att äga rum på Little Paddocks fredagen den 29 oktober klockan 6.30 e.m." Annonsen i den lilla lokaltidningen väcker förvåning och förskräckelse hos många i staden. Det måste väl ändå vara en lek eller ett skämt? Besegrade av sin nyfikenhet avlägger miss Blacklocks grannar och vänner visit på Little Paddocks på fredagskvällen. Precis klockan halv sju slocknar ljuset och tre skott går av och Miss Marple är en av gästerna. "
(Felaktig beskrivning dock, Marple är aldrig där på den bjudningen).
Min kommentar
Det är nog inte en fördel att ha sett serien innan man läser boken, så känner i alla fall jag i det här fallet. Jag vet vem mördaren är och knyter ihop trådarna innan karaktärerna gör det. Något som förstör stämningen litegrann. Sen är jag lite bitter över kärlekshistorien som inte stämmer överrens med serien, här måste jag säga att serien är mycket bättre.
Jämförelsen blir dock ständigt orättvis eftersom jag är så förtjust i serien. Orättvisan fortsätter till betygssättningen som kommer bli lägre än jag hoppats. Inte bara på grund av skillnader och jämförelser utan också för att översättningen haltade lite på sina håll. Historien gjorde också en del hopp som ställde till det.
Boken ska dock ha beröm för att ha rett ut arvsfrågan på ett sätt som serien missar, enligt mitt tycke.
Jag tycker så synd om Bunny, jag tycker om henne samtidigt som jag irriterar mig på henne.
Vad hände med Mitzis dialekt? I ena stunden är det knappt sammanhängande meningar, i nästa är det perfekt rent språkmässigt? Känns lite konstigt.
Spoiler-tankar:
-Jag gillade kärlekshistorien mellan Amy och Hinch i serien, synd att den inte var densamma i boken. Men så gjordes ju serie och bok i två helt olika tidsåldrar också.
-Jag köper inte kärleken mellan Edmund och Philippa, han känns inte sympatisk och hon är så kall.
Den var bra, men inte en av Christies bästa.
Finns hos Adlibris, Bokus och CDON.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)